Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
14[kap. i.
orsakerna till förändringar i hafvets färg.

kroppar voro fästade vid hvarandra, såsom ofvan blifvit framstäldt, kägla vid kägla, vid den ändan der tvärväggen sitter.

Jag vill här bifoga några andra iakttagelser, som stå i sammanhang med förändringar i hafvets färg till följe af organiska orsaker. På kusten af Chile, några få mil söder om Concepcion, seglade Beagle en dag genom vidsträckta bälten af grumligt vatten, fullkomligt liknande det i en uppsväld flod; och en grad söder om Valparaiso visade sig samma utseende öfver en ännu större yta, när vi voro åtta mil från land. Litet vatten af detta slag häldt i ett glas hade en blekröd färg. Undersökt med mikroskopet syntes det svärma af ytterst små djur, som foro omkring, och äfven ofta sprungo sönder. Deras gestalt var oval och sammandragen i midten af en ring af svängande, krökta cilier. Det var likväl mycket svårt att undersöka dem med noggranhet, ty nästan i samma ögonblick som rörelsen upphörde, hvilket äfven hände under det de foro öfver synfältet, sönderbrast deras kropp. Stundom brusto båda ändarne på samma gång, stundom endast en, och en mängd groft, brunt, grynigt ämne utkastades. Ögonblicket innan djuret brast utvidgades det en half gång sin vanliga storlek. Sönderbristningen egde rum vid pass 15 sekunder sedan den hastiga framåtskridande rörelsen hade upphört. I några få fall föregicks den en kort stund af en svängande rörelse kring den längre axeln. Omkring två minuter sedan några hade blifvit upphemtade i en vattendroppe, omkommo de sålunda. De rörde sig med den smala spetsen framåt med tillhjelp af sina svängande cilier och vanligen i hastiga ansatser. De äro ytterst små och fullkomligt osynliga för det obeväpnade ögat, ty ett enda individ upptager endast så stor yta som en milliondels qvadrattum. Deras antal var oändligt, ty den allraminsta vattendroppe jag kunde upptaga, innehöll en stor mängd sådana djur. På en enda dag seglade vi genom två dylika bälten, af hvilka ett måste haft en utbredning af flera qvadratmil. Hvilka oberäkneliga mängder af dessa mikroskopiska djur! Vattnets färg, sedt på något afstånd, liknade det i en flod, som runnit genom en trakt med röd lera; men i skuggan af fartygets sida var det lika mörkt som chokolad. Den gränslinie, der det röda och blå vattnet möttes, var tydligt utmärkt. Vädret hade några dagar förut varit lugnt och hafvet öfverflödade i en ovanlig grad på lefvande varelser[1].

  1. M. Lesson (Voyage de la Coquille tome I p. 255) omtalar rödt vatten utanför Lima, sannolikt bildadt af samma orsak. Peron, den utmärkte naturforskaren, anför i ”Resan till Sydländerna” icke mindre än tolf olika resande, som omnämt förändringar i hafsvattnets färg.