Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
1834.]219
glacierernas nedstigande till hafvet.

och på ett ställe öfver en mil bred, samt nedstiger till hafskusten. Men till och med några mil norr om denna glacier, i Laguna de San Rafael, påträffade några spanska missionärer i en smal hafsvik den 22:a dagen i den månad, som motsvarar vår juni och på en breddgrad, som svarar mot Geneversjöns, ”flera isberg, somliga stora, andra små och andra åter medelstora”.

Enligt v. Buch påträffar man den sydligaste glacier, som går ända ned till hafsytan, på norska kusten under 67:e breddgraden. Nu är detta mer än 20 breddgrader eller 205 mil närmare polen än Laguna de San Rafael. Läget af dessa glacierer på detta ställe och i Penas-bugten kan betraktas under en ännu mera slående synpunkt, ty de nedstiga till hafskusten på ett afstånd af 7½ breddgrader eller 90 mil från en hamn, der tre arter af slägtet Oliva, en Voluta och en Terebra äro de vanligaste snäckorna, på mindre än 9 graders afstånd från den trakt der palmer växa, 4½ grad från det område der jaguaren och puman ströfva öfver slätterna, mindre än 2½ grad från de trädartade gräsens växtort och, då man skådar vesterut på samma halfklot, mindre än 2 grader från parasitiska orkidéer och en enda grad från trädartade ormbunkar.

Dessa företeelser äro af stort geologiskt intresse med afseende på norra halfklotets klimat under den tid, då flyttblocken utspredos. Jag vill icke här närmare visa huru enkelt teorien om isberg belastade med klippstycken, förklarar ursprunget och läget