omkring fyra riksdaler; och innan han betalar detta, får han under tjugu dagars tid leta derefter, äfven om det vore i en annan mans trädgård.
Det är numera afgjordt, att den chilenska grufarbetnings-metoden är den billigaste. Min värd uppgaf att de tvenne förnämsta förbättringar, som blifvit införda af utlänningar, hafva varit, först att man genom att förut rosta den, reducerar kopparkisen (då denna är den vanliga malmen i Cornwales, förvånades de engelska grufarbetarne, när de vid sin hitkomst sågo att den bortkastades som oduglig); och sedan den gamla masugnsslaggens stampning och vaskning, hvarigenom metall vinnes i stor mängd. Jag har sjelf sett mulåsnor, som till kusten transporterade en börda dylik slagg, för att öfverföras till England. Men det först omtalade fallet är det märkligaste. De chilenska bergsmännen voro så öfvertygade om att kopparkisen icke innehöll en bit koppar, att de skrattade åt engelsmännen för deras okunnighet, hvilka åter i sin ordning skrattade och köpte de rikaste gångarne för några få riksdaler. Det är bra besynnerligt, att i ett land, der bergsbruk under många år drifvits i vidsträckt skala, man icke upptäckt ett så enkelt förfaringssätt som att innan man smälter malmen, svagt rosta den, för att utdrifva svaflet. Några få förbättringar hafva likaledes införts i vissa delar af det enkla maskineriet; men ännu i denna dag uppfordras vattnet ur somliga grufvor derigenom, att karlar i lädersäckar bära det upp genom schaktet!
Gruffolket har mycket strängt arbete. De hafva obetydlig tid för sina måltider, och både sommar och vinter börja de, när det är ljust, och sluta, när det blir mörkt. Man betalar dem aderton riksdaler i månaden jemte maten, hvilken till frukosten består af sexton fikon och två små brödkakor, till middagen af stufvade bönor och till qvällsvarden af rostade hvetegryn. De smaka nästan aldrig kött, och för tvåhundrasexton riksdaler om året måste de kläda sig sjelfva och underhålla sina familjer. De bergsmän, som arbeta i sjelfva grufvan, få något öfver tjugu riksdaler i månaden samt erhålla derjemte litet charqui; men dessa personer uppkomma endast en gång hvar fjortonde dag eller hvar tredje vecka från sina dystra hemvist.
Under mitt vistande här roade det mig mycket att klättra omkring bland dessa väldiga berg. Såsom man kunde vänta sig, var deras geologiska byggnad mycket intressant. De söndersplittrade och af hettan förändrade klipporna, som genomskuros af oräkneliga grönstensgångar, visade hvilka omhvälfningar här fordom hade egt rum. Landskapet var nästan detsamma som vid Quillotas Klocka, torra, kala berg, med här och der enstaka, glest löfklädda
