lagkarl. Det var roligt att höra berättas det samtal, som egde rum mellan dem; Renous talar så väl spanska, att den gamle lagkarlen tog honom för en chilenare. Hänsyftande på mig, frågade Renous honom hvad han tänkte om kungen i England, som skickade ut en person till deras land för att samla ödlor och skalbaggar och slå sönder stenar? Den gamle herren funderade allvarsamt en stund och sade derefter ”Det är inte bra — det ligger en hund begrafven derunder; ingen menniska är så rik, att han kan skicka ut folk att plocka sådant skräp; jag tycker inte om det. Om en af oss skulle begifva oss åstad och göra någonting sådant i England, tror ni inte att kungen af England snart nog skulle skicka oss ut ur sitt land?” Och till följe af sitt yrke tillhör denne gamle man de upplystare och insigtsfullare klasserna! Renous lemnade en gång ett par år förut i ett hus i St. Fernando några larver under en flickas vård att matas, för att de skulle förvandlas till fjärilar. Ryktet härom spred sig genom hela staden och slutligen rådslogo presterna och landshöfdingen, samt kommo öfverens om att det måste vara något kätteri. Följaktligen fängslades Renous vid sin återkomst.
Den 19 september. Vi lemnade Yaquil och följde den jemna dalen, hvilken är bildad lik Quillotas och genom hvilken Rio Tinderidica flyter. Redan dessa få mil söder om Santiago är klimatet mycket fuktigare, och följaktligen finnas här vackra betesmarker, hvilka icke vattnades. Den 20:e. Vi följde denna dal till dess den utbredde sig till en stor slätt, hvilken räcker från hafvet till bergen vester om Rancagua. Vi förlorade snart sigte af alla träd och till och med buskar, så att invånarne äro nästan lika illa deran för bränsle, som de på Pampas. Då jag aldrig hade hört talas om dessa slätter, var jag mycket öfverraskad af att få se ett sådant landskap i Chile. Slätterna tillhöra mer än en höjningsserie och genomskäras af breda, flatbottniga dalar, två omständigheter, hvilka liksom i Patagonien, antyda hafvets inverkan på ett sakta sluttande land. I de branta klintar, som begränsa dessa dalar, finnas några stora grottor, hvilka ursprungligen tvifvelsutan bildades af vågorna. En af dessa är berömd under namnet Cueva del Obispo, emedan den fordom blifvit invigd. Jag kände mig mycket illamående under loppet af denna dag och återvann icke min helsa från denna tid till slutet af oktober.
Den 22 september. Vi fortsatte våd färd öfver gröna slätter utan ett enda träd. Påföljande dagen anlände vi till ett hus nära Navedad, vid hafskusten, der en rik godsegare gaf oss härberge. Jag stannade här de två följande dagarne och ehuru jag kände mig mycket illamående, lyckades jag från tertiärformationen samla några hafssnäckor.
