Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/253

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1834.]245
infödda indianer.

Det är glädjande att se infödingarne framskrida till samma bildningsgrad, huru låg denna än är, som deras hvita besegrare hafva uppnått. Längre åt söder sågo vi många indianer af rent blod. Invånarne på några små öar bibehålla sina indianska tillnamn. Vid folkräkningen 1832 funnos på Chiloe och dithörande öar fyrtiotvåtusen själar. De flesta af dessa tyckas vara af blandad härkomst. Elfvatusen bibehålla sina indianska tillnamn, men det är sannolikt, att icke fullt alla dessa hafva rent blod. Deras lefnadssätt är detsamma som de andra fattiga invånarnes och de äro allesamman kristna; men det påstås att de ännu bibehålla några besynnerliga vidskepliga ceremonier och att de föregifva sig hafva gemenskap med djefvulen i vissa grottor. Förr sändes alla, som öfverbevisades om detta brott, till inqvisitionen i Lima. Många öbor, hvilka icke äro bland de elfvatusen med indianska tillnamn, kunna till utseendet icke skiljas från indianer. Guvernören i Lemuy, Gomez, härstammar från spanska adelsmän både på fädernet och mödernet; men genom ständiga giftermål mellan hans förfäder och infödingarne är han en indian. Guvernören i Quinchao deremot är mycket stolt öfver sitt obemängda spanska blod.

Om natten framkommo vi till en liten vacker bugt, norr om ön Caucahue. Folket här beklagade sig öfver brist på odlingsmark, men detta beror till en del på deras egen försumlighet att icke rödja skogarne och dels på hinder från styrelsens sida, hvarigenom, innan man får köpa det minsta jordstycke, man måste erlägga en riksdaler och sextiosex öre till landmätaren för uppmätningen af hvarje ”quadra” (= ¾ kappland) utom det pris han behagar bestämma för sjelfva marken. Efter denna värdering utbjudes jorden tre gånger åt den högstbjudande och om ingen bjuder öfver, så kan köparen få den för det priset. Alla dessa utpressningar måste vara ett allvarsamt hinder för markens odlande i ett land der invånarne äro så ytterst fattiga. I de flesta länder undanrödjer man skogarne utan mycken svårighet med eldens tillhjelp; men i Chiloe måste man först nedhugga dem, till följe af klimatets fuktighet och trädslagens beskaffenhet. Detta är ett svårt hinder för Chiloes förkofran. På spanjorernas tid fingo indianerna icke ega någon jord och en familj kunde bortjagas, sedan den uppröjt ett stycke mark, och egendomen tagas i beslag af styrelsen. De chilenska myndigheterna fullgöra nu en handling af rättvisa genom att skaffa dessa fattiga indianer godtgörelse, i det de tilldela hvarje person ett visst jordstycke allt efter hans stånd. Värdet af den icke uppröjda marken är högst obetydligt. Styrelsen gaf mr. Douglas (den nuvarande landmätaren, som underrättade mig om dessa omständigheter) en fjerndels qvadratmil skog vid