Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/300

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
292[kap. xv.
färd öfver cordilleran.

jemförelsevis fuktiga och gröna slätterna vid Buenos Aires. Mendozas och Patagoniens öde slätter bestå af en klapperstensbädd, deri stenarne blifvit glattslipade och uppkastade af hafvets vågor, under det att de med tistlar, klöfver och gräs betäckta Pampas hafva bildats af Plataflodens gamla mynning.

Efter två dagars tråkig färd var det uppfriskande att på afstånd se de rader af popplar och pilar, som växa kring byn och floden Luxan. Kort innan vi anlände till denna plats, sågo vi i söder ett ojemt moln af mörk, rödbrun färg. I början trodde vi att det var rök från någon stor eld på slätterna; men vi funno snart att det var en gräshoppsvärm. De flögo norrut och med tillhjelp af en lätt bris upphunno de oss med en fart af halfannan till två och en half mil i timmen. Hufvudsvärmen fylde luften från en höjd af omkring tjugu fot till såsom det tycktes, två eller tre tusen fot från marken ”och ljudet af deras vingar var såsom ljudet af vagnar med många hästar, skyndande till strid”, eller snarare, borde jag säga, likt en stark bris, som far genom taklet på ett fartyg. När man såg himmeln genom förtroppen, hade den utseende af en mezzotinto-gravyr, men hufvudmassan var ogenomtränglig för ögat. De voro likväl icke så tätt tillsamman, att de icke kunde undkomma en käpp, som svängdes fram och tillbaka. När de slogo ned, voro de talrikare än löfven på marken och ytan blef rödaktig i stället för grön. Sedan svärmen en gång hade slagit sig ned, flögo djuren af och an i alla riktningar. Gräshoppor äro icke en ovanlig landsplåga i detta land. Redan under denna årstid hade åtskilliga mindre svärmar kommit upp från södern, der de födas i ödemarkerna, liksom sannolikt öfver allt annorstädes på jorden. Det stackars folket försökte förgäfves afvända anfallet genom antändande af eldar, genom rop samt genom svängande med grenar. Denna gräshoppart liknar mycket och är kanske densamma, som Österlandets ryktbara Gryllus migratorius.

Vi öfvergingo Luxan, hvilken är en flod af ansenlig storlek, ehuru hans lopp mot hafskusten är mycket ofullkomligt kändt; ja, man är icke ens rätt säker på huruvida han icke afdunstar och försvinner redan under sin väg öfver slätterna. Vi sofvo om natten i byn Luxan, en liten af trädgårdar omgifven plats, hvilken är den sydligaste odlade orten i provinsen Mendoza, och ligger två och en half mil söder om hufvudstaden. Om natten var jag utsatt för ett anfall, ty jag ej kalla det annorlunda, af Benchuca, en art Reduvius eller Pampas-trakternas stora svarta vägglus. Det är ytterst vidrigt att känna omkring en tum långa, mjuka, vinglösa insekter kräla öfver ens kropp. Innan de suga, äro de helt tunna, men blifva sedan runda och uppsvälda af blod och kunna då lätt krossas.