Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/302

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
294[kap. xv.
färd öfver cordilleran.

Ehuru slätten ligger nära 3,000 fot öfver hafvet, var solen mycket varm; och hettan, samt det af vinden uppjagade, ytterst fina dammet, gjorde resan i hög grad besvärlig. Vår väg under dagen gick nästan parallel med Cordilleran, men närmade sig småningom denna. Före solnedgången inkommo vi i en af dessa vida dalar eller snarare vikar, som utmynna i slätten. Denna drog sig snart tillsamman till en skölgång, der huset Villa Vicencio ligger litet längre upp. Som vi hade ridit hela dagen utan en vattendroppe, voro både vi sjelfva och våra mulåsnor mycket törstiga och vi sågo mycket ifrigt efter den ström, som flyter ned i dalen. Det var eget att se, huru vattnet efter hand visade sig; ty på slätten var åbädden alldeles torr; småningom blef den litet fuktigare; så visade sig vattenpölar, hvilka snart blefvo sammanhängande och vid Villa Vicencio fans en liten treflig bäck.

Den 30 mars. — Den ensliga koja, som bär det ståtliga namnet Villa Vicencio, har omtalats af alla resande, som färdats öfver Anderna. Under de begge följande dagarne stannade jag här samt vid några närbelägna grufvor. Den omgifvande traktens geologi är mycket egendomlig. Uspallata-kedjan skiljes från hufvudkedjan genom en lång, smal slätt eller dal, lik dem, som jag ofta omtalat i Chile, men högre, då den ligger 6,000 fot öfver hafvet. Denna kedja har nästan samma geografiska belägenhet i förhållande till Cordilleran, som den jättelika Portillo-linien, men är af helt olika ursprung; den består nämligen af åtskilliga slags under hafvet bildad lava, omvexlande med vulkaniska sandstensarter och andra märkvärdiga sedimentära aflagringar; och det hela har en mycket stor likhet med några tertiärbäddar på Stilla hafvets stränder. Till följe af denna likhet väntade jag mig att finna kiselvandlade träd, hvilket vanligen utmärker dessa bildningar. Min förväntan uppfyldes äfven på ett högst ovanligt sätt; ty i mellersta delen af kedjan såg jag på en höjd af omkring 7,000 fot på en kal sluttning några snöhvita, framskjutande pelare. Dessa voro förstenade träd, af hvilka elfva voro kiselvandlade och trettio till fyrtio förvandlade till en groft kristalliniskt, hvit kalkspat. De voro tvärt afbrutna och de upprättstående stubbarne skjöto blott några få fot öfver marken. Stammarne höllo från tre till fem fot i omkrets. De stodo något skilda från hvarandra, men det hela bildade en grupp. Mr. Robert Brown har haft den godheten, att undersöka trädet och han säger, att det tillhör tallträdens tribus och har karakteren, som utmärka Araucariernas familj, men med några märkliga frändskaper till idegranen. Den vulkaniska sandsten, i hvilken träden stodo inbäddade och från hvars undre del de måste