Den 6 april. — Om morgonen varseblefvo vi att någon hade stulit en af våra mulåsnor, samt madrinans klocka. Vi redo derföre blott en half mil ned i dalen och stannade der påföljande dagen i hopp att återfå åsnan, hvilken drifvaren trodde hafva blifvit gömd i någon skölgång. Landskapet hade i denna trakt antagit en chilensk anstrykning, i det bergens lägre delar voro öfverströdda med det bleka, alltid grönskande Quillay-trädet samt med den stora armstaklika kaktusen, hvilket man visserligen mera måste beundra än de kala östra dalarne, ehuru jag icke helt och hållet kan förlika mig med den förtjusning, som åtskilliga resande uttrycka; ty det stora nöjet ligger efter hvad jag misstänker förnämligast i utsigten till att få en god eld och en god aftonmåltid, sedan man kommit ned från de ofvanför varande kalla höjderna, och jag vet att jag af själ och hjerta delade dessa känslor.
Den 8 april. — Vi lemnade Aconcaguas dal, genom hvilken vi hade nedstigit och framkommo om aftonen till en hydda nära Villa de S:ta Rosa. Slättens bördighet var intagande; som hösten var temligen framskriden, höllo många fruktträd på att fälla sina blad, och af arbetarne voro somliga sysselsatta med att torka fikon och aprikoser på taken till sina hyddor, under det att andra insamlade drufvorna från vingårdarne. Det var en vacker tafla; men jag saknade den tankfulla stillhet, som i England gör hösten verkligen till årets afton. Den 10:e anlände vi till Santiago, der jag af mr. Caldcleugh rönte ett mycket vänligt och gästfritt emottagande. Min utflykt kostade mig endast tjugufyra dagar och aldrig har jag på ett angenämare sätt tillbragt en motsvarande tidrymd. Några dagar senare återvände jag till mr. Corfields hus i Valparaiso.
