stam, så smal att den kan omfattas med begge händerna, vajar den sin utsökt vackra krona på en höjd af 40—50 fot öfver marken. De trädartade slingerväxterna, sjelfva betäckta med andra slingerväxter, voro ganska tjocka och några af dem höllo två fot i omkrets. Flera gamla träd hade ett mycket eget utseende genom de lianflätor, som nedhängde från deras grenar och liknade höknippen. Om ögat vände sig från bladhvalfvet upptill mot marken nedanföre, tilldrogs det af den utsökta finheten i ormbunkarnes och mimosornas bladväxt. De senare betäckte på vissa ställen ytan med ett endast några få tum högt snår. Då jag gick genom dessa tjocka mimosabäddar, uppkom ett bredt spår, hvilket utmärktes genom den förändring i bladens skugga, som uppstod, när de fälde tillhopa sina känsliga småblad. Det är lätt nog att särskilt utpeka föremålen för beundran i dessa storartade utsigter; men det är omöjligt, att gifva en fullt noggrann föreställning om de djupare känslor af undran, förvåning och andakt, som uppfylla och upplyfta själen.
Den 19 april. — Vid afresan från Socêgo foro vi under de två första dagarne samma väg tillbaka, som vi kommit. Det var ett mycket tröttsamt företag, emedan vägen vanligtvis gick öfver en stekhet sandslätt icke långt från kusten. Jag märkte att så ofta hästen satte foten på den fina kiselsanden, uppkom ett svagt klingande ljud. Tredje dagen togo vi en annan riktning och färdades genom den lilla, glada byn Madre de Dios. Detta är en af de förnämsta stråkvägarne i Brasilien. Likväl var den i ett så dåligt skick, att intet hjuldon, utom en klumpig oxvagn, kunde färdas på den. Under hela vår resa kommo vi icke öfver någon enda stenbro och de som voro bygda af trästockar, befunnos oftast så bristfälliga, att det blef nödvändigt att taga af vägen, för att undvika dem. Alla afstånd äro otillförlitligt kända. Vägen är ofta utmärkt med kors, i stället för milstolpar, för att angifva hvarest menniskoblod blifvit spildt. Den 23:e på aftonen anlände vi till Rio från vår lilla, angenäma utflygt.
Under återstoden af mitt vistande i Rio bodde jag i ett landthus nära Botofogo-viken. Det var omöjligt att önska sig någonting angenämare, än att på detta sätt tillbringa några veckor i ett så herrligt land. I England njuter en naturforskare på sina vandringar den stora förmånen af att alltid finna något, som ådrager sig hans uppmärksamhet; men i dessa bördiga luftstreck, som flöda af lif, äro lockelserna så talrika, att han knappast är i stånd att komma någon väg.
De få iakttagelser jag kunde göra, inskränkte sig nästan uteslutande till ryggradslösa djur. Förekomsten af en afdelning
