Den 2 juni. — Vi begåfvo oss af till Guasco-dalen i det vi följde kustvägen, hvilken anses vara något mindre ödslig än den andra. Vår första dagsfärd gick till ett ensligt hus, kalladt Yerba Buena, der bete fans för våra hästar. Den regnskur, hvilken omtalades hafva fallit för fjorton dagar sedan, nådde blott halfvägs till Guasco; vi sågo derföre under första delen af vår resa en mycket svag skiftning af grönt, hvilken snart fullkomligt bortsmälte. Äfven der den var bjertast, var den knappast tillräcklig att påminna om den friska grönskan och de utsvällande blommorna om våren i andra länder. När man reser genom dessa ödemarker, känner man sig liksom en fånge instängd på en dyster gård, och önskar se något grönt samt få känna lukten af fuktig luft.
Den 3 juni. — Från Yerba Buena till Carizal. Under förmiddagens lopp färdades vi öfver en bergig klippöken och derefter öfver en lång, djup sandig slätt, beströdd med söderbrutna skal af hafssnäckor. Der fans mycket litet vatten och det lilla som fans var saltaktigt. Också är hela landet från kusten till Cordilleran en obebodd öken. Jag såg spår af endast en enda lefvande varelse i myckenhet, nämligen skalen af en Bulimus, som lågo samlade i utomordentligt stort antal på de torraste ställena. Om våren utskjuter en enda liten obetydlig växt med några få blad och af dessa lefva snäckorna. Emedan man endast ser dem mycket tidigt på morgonen, när marken är obetydligt fuktig af dagg, så tro guasos att de alstras af denna. Jag har på andra ställen iakttagit att ytterst torra och ofruktbara trakter, der marken är kalkhaltig, äro högst gynnsamma för landsnäckor. I Carizal funnos några hyddor, litet bräckt vatten och spår till civilisation; men det var med svårighet, som vi köpte litet säd och halm åt våra hästar.
Den 4 juni. — Från Carizal till Sauce. Vi fortsatte vår ridt öfver öde slätter, hvilka voro ett tillhåll för stora guanaco-hjordar. Vi färdades äfven öfver Chañeral-dalen, hvilken, fastän den bördigaste mellan Guasco och Coquimbo, är mycket smal och frambringar så litet bete, att vi ej kunde få köpa något åt våra hästar. I Sauce träffade vi en mycket höflig, gammal herre, som hade uppsigt öfver kopparhyttan. Såsom en synnerlig gunst tillät han mig att för högt pris få köpa ett fång oren halm, hvilket var allt hvad de stackars hästarne fingo till aftonmåltid efter sin långa dagsresa. Få smälthyttor äro numera i gång i Chile, emedan man till följe af den stora bristen på bränsle och af felaktigheten hos det chilenska förfaringssättet vid malmens reduktion, har funnit det fördelaktigare att skicka malmen till Swansea. Påföljande dagen tågade vi öfver några berg till Freyrina i Guasco-dalen. För hvarje dagsresa längre åt norr blef växtligheten sparsammare, så att till
