den brinnande veden, då vedpinnarne efter omkring tio minuter voro uppbrunna och stenarne varma. De hade först invecklat stycken af oxkött, fisk, mogna och omogna bananer samt toppen af vild arum i friska bladpaketer. Dessa gröna paketer lades nu i ett hvarf mellan två lag af varma stenar, hvarefter alltsamman betäcktes med jord, så att hvarken någon rök eller imma kunde slippa ut. Efter en fjerndels timme var allt på det utsöktaste vis tillagadt. De gröna paketen lades nu på en duk af bananblad, och med ett kokosnötskal drucko vi den rinnande strömmens kyliga vatten och njöto sålunda vårt landtliga mål.
Jag kunde icke utan beundran betrakta de omgifvande växterna. Rundt omkring stodo bananträd, hvilkas frukter lågo hoptals ruttnande på marken, ehuru de kunna användas till föda på åtskilliga vis. Midt för oss låg en vidsträckt dunge af vilda sockerrör och strömmen beskuggades af Avaträdets mörkgröna, knotiga stam, hvilket träd fordom var så ryktbart för sin kraftiga, rusgifvande verkan. Jag tuggade en bit och fann den hafva en bitter, obehaglig smak, hvilken genast skulle hafva kommit hvem som helst att förklara den för giftig. Tack vare missionärerna trifves denna växt nu endast i dessa djupa dalgångar, oskadlig för alla. Tätt bredvid såg jag den vilda arum, hvars rötter äro goda att äta, när de äro väl genomstekta, och de unga bladen bättre än spenat. Här fans den vilda yamsroten och en lilja kallad Ti, som växer i mängd och har en mjuk, brun rot, till skapnad och storlek lik en stor träkloss. Denna utgjorde vår desert, ty den är söt som sirup och har en angenäm smak. Dessutom funnos åtskilliga andra vilda frukter och nyttiga växter. Den lilla strömmen innehåller, förutom sitt kyliga vatten, äfven ålar och kräftor. Jag beundrade denna tafla, när jag jemförde den med ett ouppodladt land i det tempererade bältet. Jag kände styrkan af den anmärkningen, att menniskan, åtminstone den vilda, som har sin omdömesförmåga endast delvis utvecklad, är tropikernas barn.
Då aftonen inbröt, vandrade jag under bananernas dystra skugga uppåt flodbädden. Min väg afbröts snart, då jag kom till ett mellan två och trehundra fot högt vattenfall; och der ofvan var återigen ett annat. Jag omtalar alla dessa vattenfall, som finnas i denna enda bäck, för att gifva en allmän föreställning om landets sluttning. I denna gömda vrå, der vattnet föll, tycktes aldrig någon vindflägt hafva blåst. De tunna kanterna af de stora, af stänket våta banan-bladen voro hela, i stället för, såsom vanligen är händelsen, sönderslitna i tusen flikar. Från vår ståndpunkt, som nästan hängde på bergets sida, kunde vi här och der kasta en blick ned i djupet af de närliggande dalarne; och midtelbergens
