Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/373

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
1835.]365
bergvandring.

missionärerna. Så länge som den lilla ön St. Helena förblef under Ostindiska kompaniets styrelse, tillät man der icke införseln af spritdrycker, till följe af den stora skada de åstadkommo; men vin hemtades från Goda hoppsudden. Det är ett rätt märkligt och icke särdeles smickrande faktum, att samma år som försäljningen af spritdrycker der tilläts, så förbjöds deras begagnande på Tahiti genom folkets egen fria vilja.

Efter frukosten fortsatte vi vår färd. Då mitt ändamål endast var att se litet af landskapet i det inre, återvände vi på en annan stig, som ledde ned i hufvuddalen lägre ned. Ett stycke väg vandrade vi på en mycket svår stig utefter sidan af det berg, som bildade dalen. På de mindre branta ställena gingo vi genom vidsträckta lundar af vilda bananer. Sedda i den dunkla skymning, som råder i dessa lundar, framstälde tahitierna med sina nakna, tatuerade kroppar och sina blomsterprydda hufvuden en vacker bild af menniskan i något urtida land. Vid vårt nedstigande följde vi långs med kanten af bergåsarne, hvilka voro ytterst smala och på en ansenlig sträcka så branta, som en stege; men allesamman beklädda med växtlighet. Den ytterliga försigtighet, som erfordras för att afväga hvarje steg, gjorde vandringen ytterst mödosam. Jag upphörde icke att beundra dessa dalgångar och branter; när man såg landet från en af de smala åsarna, var stödjepunkten så liten, att intrycket var ungefär detsamma, som om man varit i en luftballong. Vid detta nedstigande behöfde vi endast en enda gång begagna tågen, och det var på det ställe, der vi kommo in i hufvuddalen. Vi sofvo under samma klippafsats, der vi hade ätit dagen förut. Natten var vacker, men kolmörk till följe af klyftans djup och smalhet.

Innan jag verkligen såg detta land, fann jag det svårt att förstå två omständigheter, som omtalats af Ellis, nämligen att efter forna tiders mördande strider de öfverlefvande på den besegrade sidan drogo sig tillbaka till bergen, der en liten trupp kunde motstå en stor mängd; och helt visst kunde ett halft dussin lätt hafva tillbakadrifvit tusenden på det ställe, der tahitiern uppstälde trästammen; och för det andra, att efter kristendomens införande, det fans vilda menniskor, som lefde i bergen och hvilkas tillflyktsorter voro okända för de mera civiliserade invånarne.

Den 20 november. — Om morgonen begåfvo vi oss tidigt på väg och framkommo till Matavai vid middagstiden. På vägen mötte vi ett stort sällskap af ståtliga, kämpalika män, som gingo efter vilda bananer. Jag fann att vårt fartyg, till följe af svårigheten att få vatten, hade flyttats till hamnen Papawa, dit jag genast begaf mig. Detta är ett mycket vackert ställe. Bugten är