förliden september månad. Kommodoren öfver engelska flottiljen vid Lima, befalde derföre kapten Fitz Roy att efterhöra huruvida nämda summa blifvit betald och fordra upprättelse, om den icke blifvit erlagd. Kapten Fitz Roy anhöll följaktligen om ett samtal med drottning Pomarre, som sedan blef så namnkunnig för den misshandling hon led af fransmännen. Ett parlament hölls för att taga frågan i öfvervägande, hvilket bivistades af alla de förnämsta höfdingarne på ön samt af drottningen sjelf. Jag skall icke försöka att beskrifva hvad som egde rum, efter den intressanta berättelse, som kapten Fitz Roy lemnat derom. Det befans att penningarne icke hade blifvit betalda, och måhända voro de derför anförda skälen något tvetydiga; men för öfrigt kan jag icke nog uttrycka allas vår förvåning öfver det sunda förstånd, den omdömesförmåga, den hofsamhet, uppriktighet och snabba beslutsamhet, som ådagalades å alla sidor. Jag tror att vi lemnade denna sammankomst med helt andra tankar om tahitierna, än vi hyste när vi kommo dit. Höfdingarne och folket beslöto att sammanskjuta och fylla den summa som felades, och då kapten Fitz Roy anmärkte, att det var hårdt att deras enskilta förmögenhet skulle offras för aflägsna öboars brott, svarade de, att de voro tacksamma för hans godhet, men Pomarre var deras drottning och de hade beslutat sig för att hjelpa henne i detta hennes bryderi. Detta beslut och dess hastiga verkställande (ty en anteckningsbok öppnades tidigt påföljande morgon), afslöt på bästa vis denna märkliga yttring af pligttrohet och rättskänsla.
Sedan hufvudfrågan var afgjord, begagnade några af höfdingarne tillfället att göra kapten Fitz Roy flera förståndiga frågor angående till folkrätten hörande bruk och lagar i afseende på behandlingen af fartyg och utlänningar. I somliga afseenden utfärdades lagen ord för ord på stället, så snart beslutet fattats. Detta tahitiska parlament satt flera timmar, och när det var slut, inbjöd kapten Fitz Roy drottning Pomarre att aflägga ett besök om bord på Beagle.
Den 25 november. — På aftonen sändes fyra båtar efter hennes majestät. Fartyget var smyckadt med flaggor och manskapet mannade rå vid drottningens ankomst om bord. Hon beledsagades af de flesta höfdingarne. Alla iakttogo ett mycket skickligt uppförande, i det de icke bådo om något och tycktes vara mycket belåtna med kapten Fitz Roys skänker. Drottningen är en stor, tafatt qvinna, utan skönhet, behag och värdighet, som har endast ett kungligt attribut, nämligen ett under alla omständigheter fullkomligt orörligt ansigtsuttryck och detta temligen buttert. Raketerna beundrades mest och efter hvarje knall kunde man höra
