till den andra. Med undantag häraf rådde den största stillhet öfver hela trakten. Endast en enda kanot kom till sidan af fartyget. Detta, äfvensom hela landskapets utseende, bildade en anmärkningsvärd och icke särdeles behaglig motsats till den glädtiga och larmande välkomsthelsning vi fingo på Tahiti.
På eftermiddagen foro vi i land till en af de större husgrupperna, hvilka likväl ännu icke förtjena namnet by och som kallas Pahia. Det är missionärernas bostad och der finnas inga infödda, utom tjenare och arbetare. I granskapet af Ö-viken stiger antalet af engelsmän till mellan två och trehundra, deras familjer deri inberäknade. Alla husen, af hvilka många äro hvitfärgade och se rätt prydliga ut, tillhöra engelsmän. Infödingarnes kojor äro så små och eländiga, att man knappast kan märka dem på något afstånd. I Pahia var det högst angenämt att se engelska blommor i trädgårdarne framför husen. Der funnos åtskilliga slags rosor, kaprifolium, jasminer, nejlikor och hela häckar af nyponbuskar.
Den 22 december. — På morgonen gick jag ut för att se mig omkring, men jag fann snart att landet var mycket otillgängligt; ty alla höjder voro tätt bevuxna med höga ormbunkar, samt med en låg buske, hvilken växer lik en cypress, och endast obetydligt af marken har blifvit röjdt eller odladt. Jag försökte derefter vandra utmed hafsstranden; men åt hvilket håll jag än vände mig, hejdades min gång af saltvattenskrikor och djupa bäckar. Samfärdseln mellan invånarne i de olika delarne af viken upprätthålles liksom i Chiloe nästan helt och hållet medelst båtar. Jag förvånades att finna, att nästan alla höjder, som jag besteg, under någon förfluten tid hade varit mer eller mindre befästade. Topparne voro uthuggna i trappformiga afsatser och ofta hade de varit skyddade med djupa grafvar. Jag märkte sedermera, att de förnämsta kullarne inåt landet, på samma sätt visade en med konst åstadkommen ytterlinie. Dessa äro de ”pa”, hvilka så ofta omtalades af Cook under namnet ”hippah”; hvarvid skilnaden i uttalet beror på artikelns tillfogande.
Att ”pa” fordom varit mycket i bruk, var tydligt af de högar med musselskal och af de gropar, i hvilka, såsom man sade mig, söt potates brukade förvaras för nödfall. Då intet vatten fans på dessa kullar, skulle försvararne aldrig hafva kunnat uthärda en långvarig belägring, utan endast ett plötsligt plundringsanfall, emot hvilket de på hvarandra följande afsatserna torde hafva lemnat ett godt värn. Det allmänna införandet af skjutvapen har förändrat hela krigföringssättet och ett blottstäldt läge på en kulle är numera värre än gagnlöst. ”Pa” äro följaktligen nu för tiden alltid uppförda på ett stycke slät mark, och bestå af ett dubbelt
