feber, rödsot eller någon annan sjukdom, som bortrycker massor af den inhemska befolkningen.» Han påstår ytterligare: »Ett faktum som ej kan bestridas, är, att de flesta sjukdomar, som rasat på öarne under mitt vistande der, hafva blifvit införda med fartyg[1], och det märkliga härvid är, att det ej behöfde finnas tecken till sjukdom bland besättningen på det fartyg, som medförde denna förhärjande laddning.» Detta påstående är icke alldeles så utomordentligt, som man genast kan tycka; ty man har anteckningar om åtskilliga fall, då de mest elakartade febrar utbrutit, fast de personer, som förorsakade dem, icke sjelfva angrepos deraf. Under de första åren af Georg den tredjes regering skickades en fånge, som någon tid varit häktad, i en vagn med fyra poliskonstaplar inför domaren, och ehuru karlen icke sjelf var sjuk, dogo de fyra konstaplarne inom kort af rötfeber; men smittan meddelade sig icke åt några andra. Af dessa omständigheter skulle det tyckas, som om utdunstningen från somliga menniskor, hvilka någon tid varit instängda tillsammans, skulle vara giftig, när den inandades af andra, och måhända i ännu högre grad, om de tillhöra olika menniskoraser. Så hemlighetsfullt detta än tyckes vara, är det dock icke mera förvånande, än att en medmenniskas kropp genast efter döden och innan förruttningen börjat, ofta kan vara af en så skadlig beskaffenhet, att blotta rispandet med ett instrument, som begagnats vid likets dissektion, kan medföra döden.
Den 17 januari. — Tidigt på morgonen öfverforo vi Nepean i en färjbåt. Ehuru flodbädden på detta ställe är både bred och djup, hade den mycket litet rinnande vatten. Sedan vi gått
- ↑ Kapten Beechey påstår, att invånarne på Pitcairns-ön äro fullt och fast öfvertygade om, att de efter ankomsten af hvarje fartyg lida af hudsjukdomar och andra åkommor. Han tillskrifver detta en förändrad diet under den tid, då skeppet ligger der. Dr. Macculloch (Western Isles del. II sid. 32) säger: »Man försäkrar, att så ofta någon resande anländer till St. Kilda, bli alla invånarne, såsom de uttrycka sig, förkylda.» Han anser hela saken löjlig, ehuru den ofta förut blifvit bekräftad. Han tillägger likväl, att »vi frågade folket i orten härom, hvilka enstämmigt förklarade att så var förhållandet.» I Vancouvers resa finnes en liknande uppgift med afseende på Tahiti. Dr. Dieffenbach säger i en not till sin tyska öfversättning af denna min resdagbok, att invånarne på Chatham-ön och på vissa ställen af Nya Zeeland allmänt tro på detta förhållande. Det är omöjligt att en sådan föreställning utan någon god grund skulle hafva blifvit allmän i norra halfklotet, vid Antipoderna och i Stilla hafvet. Humboldt säger, att de stora epidemierna i Panama och Callao »betecknas» genom ankomsten af fartyg från Chile, emedan folket i denna tempererade trakt först erfar de heta zonernas olycksbringande inverkningar. Jag får tillägga, att jag hört det försäkras, att i Shropshire får, som blifvit införda med fartyg, ofta åstadkomma sjukdom i hjorden, om de sättas i samma fålla som andra, fastän de sjelfva äro i friskt tillstånd.
