Hoppa till innehållet

Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/422

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
414[kap. xx.
keelings-ön. — korallbildningarne.

besinna somligas form och storlek, andras antal, närhet och ömsesidiga lägen, så förlorar denna åsigt antaglig grund. Så till exempel är Suadiva atollen inemot 30 mil i tvärmått i en riktning och 23 mil i en annan; Rimsky är 36 mil åt ett håll och 13 på ett annat; Bow-atollen är 20 mil lång och har en medelbredd af endast 4 mil; Menschikoff-atollen består af tre atoller, som äro förenade eller sammanbundna. Denna teori har dessutom alls ingen tillämplighet på de nordliga Maldiverna (af hvilka en håller inemot 60 mil i längd och emellan 3—6 mil i bredd); ty dessa begränsas icke likt vanliga atoller af smala ref, utan af en stor mängd särskilta små atoller, hvarjemte andra små atoller stiga upp ur de stora mellersta lagunlika vidderna. Chamisso framstälde en tredje och bättre teori. Han ansåg, att emedan korallerna växte kraftigast, der de voro utsatta för öppna hafvet, hvilket otvifvelaktigt är händelsen, skulle de yttre kanterna växa upp från den allmänna grundvalen förr än någon annan del och detta skulle förklara ring- eller bägarformen. Men vi skola strax få se, att i denna, liksom i krater-teorien, en högst vigtig omständighet blifvit förbisedd, nämligen, hvarpå hafva de refbildande korallerna, som ej kunna lefva på något stort djup, uppfört sina väldiga bygnader?

Talrika lödningar togos sorgfälligt af kapten Fitz Roy på den branta utsidan af Keelings-atollen och det befans, att på tio famnar kom den på lodets botten fästade talgen alltid upp märkt med intryck af lefvande koraller, men så ren, som om den blifvit fäld på en gräsmatta. Då djupet tilltog, blefvo intrycken mindre talrika; men de vidhängande sandkornen allt talrikare, till dess att det slutligen blef tydligt, att bottnen bestod af ett slätt sandlager. För att fullfölja liknelsen med gräsmattan, blefvo grässtråen allt glesare och glesare, till dess slutligen marken blef så ofruktbar, att ingenting växte på den. Af dessa iakttagelser, som bekräftas af många andra, kan man med visshet draga den slutsatsen, att det största djup, hvarpå korallerna kunna bygga ref, är emellan 20—30 famnar. Nu finnas ofantliga områden i Stilla och Indiska hafven, der hvar enda ö är af korallbildning och stiger endast så högt, att vågorna kunna ditkasta stenstycken och vinden hopblåsa sand. Radack-atollerna till exempel bilda en oregelbunden fyrkant af 90 mils längd och 40 mils bredd. Låga öarnes arkipelag är elliptisk, 140 mil i sin längre och 105 i sin kortare axel; det finnes äfven andra små grupper och enstaka låga öar emellan dessa begge ögrupper, utgörande i rak linie en yta af mer än 1000 mil i längd, på hvilken sträcka icke en enda ö höjer sig öfver den anförda höjden. I Indiska oceanen åter finnes ett 250 mil långt område, innefattande tre ögrupper, inom hvilka hvarje