När man ser stället på kort afstånd, liknar det en välbygd herrgård. Framför ligga några åkrar och bortom dem en rund kulle af brokiga bergarter, kallad »Flagstaff» samt den ojemna, fyrkantiga svarta massan Barn. På det hela taget var utsigten nästan för ödslig och af ringa intresse. Den enda olägenhet hvaraf jag led under mina vandringar, var af de häftiga vindarne. En dag märkte jag en besynnerlig omständighet. Jag stod på kanten af slätten, som slutar med en till ett djup af omkring ett tusen fot tvärt stupande klippvägg och såg på några alnars afstånd rakt ut i luften några tärnor kämpa mot en mycket stark bris, under det att luften var fullkomligt lugn, der jag stod. Då jag nalkades tätt till kanten, der strömmen tycktes drifvas uppåt från klippväggen, utsträckte jag min arm och kände genast vindens fulla styrka. Ett endast tre alnar bredt, osynligt stängsel, skilde sålunda fullständigt den lugna luften från en stark blåst.
Jag var så belåten med mina vandringar bland St. Helenas klippor och berg, att det nästan var med ledsnad, som jag morgonen den 14 juli begaf mig ned till staden. Före middagstiden var jag om bord, hvarefter Beagle gick till segels.
Den 19 juli anlände vi till Ascension. De, som hafva sett en vulkanisk ö, belägen under ett torrt klimat, kunna genast föreställa sig Ascensions utseende. De skola tänka sig jemna kägelformiga kullar af bjertröd färg med vanligen stympade toppar, hvilka höja sig hvar och en för sig från en yta af svart, skroflig lava. En stor kägla midt på ön tyckes vara fadern till alla de mindre. Den kallas Gröna berget, hvilket namn den fått af den ytterst svaga antydning till grönska, hvilken under denna årstid nätt och jemt märkes från ankarplatsen. För att göra den ödsliga taflan fullständig, piskas de svarta klipporna på kusten af ett vildt och oroligt haf.
Nybygget ligger nära stranden. Det består af åtskilliga hus och kaserner, liggande utan ordning, men väl bygda af hvit sandsten. De enda invånarne äro marinsoldater samt några från slafskepp befriade negrer, hvilka betalas och förses med lifsmedel af styrelsen. Icke en enda enskilt person finnes på ön. Flera marinsoldater tycktes vara rätt belåtna med sin belägenhet, emedan de anse det bättre att tjena ut sina tjugoett år hvar som helst på landbacken, än om bord på ett fartyg. Om jag vore en marinsoldat, skulle jag på det hjertligaste instämma i detta val.
Påföljande morgonen steg jag upp för det 2,850 fot höga Gröna berget och gick derifrån öfver ön åt vindsidan till. En god körväg leder från nybygget vid kusten till de hus, trädgårdar och åkrar, som ligga nära toppen af midtelberget. På sidan om
