för en engelsman att skåda dessa aflägsna kolonier utan en hög känsla af stolthet och tillfredsställelse. Hvar helst engelska flaggan svajar, tyckas rikedom, framgång och hyfsning trifvas i dess hägn.
Slutligen synes det mig som om intet så mycket bildar en ung naturforskare, som en resa till fjerran länder. Den både skärper och till en del stillar det behof och den hunger, hvilken, såsom sir J. Herschel anmärker, en menniska röner fastän alla kroppsliga sinnen äro fullt tillfredsstälda. Eggelsen genom föremålens nyhet och utsigten till framgång, sporra honom till ökad verksamhet. Då dessutom en mängd enstaka företeelser snart blifva intressanta, leder vanan att anställa jemförelser till allmänna betraktelser. Men å andra sidan, då den resande endast stannar en kort tid på hvarje ställe, komma vanligtvis hans beskrifningar att bestå af blotta utkast, i stället för detaljerade iakttagelser. Häraf uppstår, såsom jag till min skada funnit, en ständig benägenhet, att fylla de stora luckorna i vetandet genom opålitliga och ytliga antaganden.
Men jag har haft alltför stort nöje af denna resa, för att icke råda hvarje naturforskare, om han också icke får vänta sig att i fråga om följeslagare blifva så lycklig som jag, att med hvad risk som helst begifva sig ut på resor om möjligt till lands, men eljest på en lång sjöresa. Han kan vara öfvertygad om, att utom i sällsynta fall, han icke skall råka ut för några vidrigheter eller faror, på långt när så svåra, som han på förhand tänkt sig dem. I moraliskt afseende skola resans frukter bli, att lära honom godlynt tålamod, frihet från sjelfviskhet, vana att handla på egen hand och att finna sig i alla omständigheter. Han borde med ett ord ega de egenskaper, som utmärka de flesta sjömän. Resor skola äfven lära honom misstroende; men han skall på samma gång upptäcka, huru många verkligt godhjertade menniskor det finnes till, med hvilka han aldrig förut haft eller någonsin mera skall få någon gemenskap och hvilka ändock äro redo att lemna honom det mest oegennyttiga bistånd.
