sistnämde företeelser ega måhända ett särskilt intresse för mig, till följe af deras nära samband med jordens geologiska bygnad. Jordskalfvet måste dock för en hvar vara en högst gripande tilldragelse, då jorden, hvilken vi från vår tidigaste barndom lärt oss anse som en sinnebild på fastheten, har gungat som en tunn skorpa under våra fötter; och då vi se menniskans mödosammaste arbeten i ett ögonblick kullkastade, känna vi lifligt huru föga hennes omskrutna makt betyder.
Man har sagt, att jagtlusten är en medfödd förnöjelse för menniskan, en qvarlefva af en instinktlik lidelse. Om så är, är jag öfvertygad att nöjet att lefva i fria luften, med himmeln till tak och marken till bord, är en del af samma känsla. Det är vilden, som återvänder till sina ursprungliga lefnadsvanor. Jag tänker alltid tillbaka på våra båtfärder och mina resor till lands genom föga besökta trakter med ett stort nöje, som inga civilisationens bilder skulle hafva åstadkommit. Jag betviflar icke att hvarje resande måste ihågkomma den glödande känsla af sällhet, som han erfor, då han först andades i ett främmande luftstreck, hvilket den civiliserade menniskan sällan eller aldrig beträdt.
Det finnes på en lång resa åtskilliga andra anledningar till förnöjelse, hvilka äro af en mera förnuftig natur. Jordens karta upphör att vara ett oskrifvet blad, utan blir en målning full af de mest omvexlande och lifliga bilder. Hvarje del antager sina sanna dimensioner; man betraktar icke fastlanden som vore de öar och öarna, som vore de endast punkter, ehuru de i verkligheten äro större än många konungariken i Europa. Afrika, eller Norra och Södra Amerika äro välljudande namn och lätt uttalade, men det är först sedan man seglat flera veckor utefter små sträckor af deras kuster, som man kommer till full insigt om på hvilka vidsträckta områden af vårt ofantliga jordklot dessa namn häntyda.
Det är omöjligt att icke med stora förhoppningar skåda på nästan ett helt halfklots framtida utveckling, då man ser detsammas närvarande tillstånd. Det framåtskridande, som följde på kristendomens införande i Söderhafsländerna, står sannolikt ensamt i historiens årsböcker. Detta är så mycket mera förvånande, då vi erinra oss, att endast för sextio år sedan Cook, hvars förträffliga omdöme ingen lär vilja bestrida, icke kunde tänka sig möjligheten af en förändring. Dessa förändringar hafva likväl nu åstadkommits genom britiska folkets menniskoälskande sinnelag.
På samma del af jordklotet är Australien stadt i stigande eller rättare sagdt har redan höjt sig till en stor hyfsningens medelpunkt, hvilken under någon icke mycket aflägsen tidpunkt kommer att som herrskarinna trona öfver södra halfklotet. Det är omöjligt
