Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
76[kap. v.
bahia blanca.

som helst tid[1] framalstras i Storbritannien kanske till och med tiofaldt öfvergår den, på ett lika stort område i de inre delarne af Sydafrika. Den omständigheten att oxvagnar kunna färdas i hvilken riktning som helst, utom nära kusten, utan mer än en half timmes uppehåll då och då för att nedhugga buskar, lemnar kanske en tydligare föreställning om växtlighetens karghet. Om vi nu taga i betraktande de djur, som bebo de vidsträckta slätterna, så finna vi deras antal utomordentligt stort och deras kroppsmassa ofantlig. Vi måste då uppräkna elefanten, tre rhinocerosarter och enligt dr. Smith, sannolikt två till, flodhästen, giraffen, buffeloxen, så stor som en fullvuxen tjur, och elan, (en antilop som är föga mindre), två zebror och quaggan, två gnuarter, och åtskilliga antiloper, hvilka till och med äro större än dessa sistnämda djur. Man kunde nu förmoda, att ehuru arterna äro talrika, individerna af hvarje art skulle vara fåtaliga. Genom dr. Smiths godhet är jag i stånd att visa det förhållandet är helt annorlunda. Han omnämde för mig, att han på 24:de breddgraden under en dags resa med oxvagnarne, utan att mycket vika af vägen, såg emellan hundra till hundrafemtio noshörningar, hvilka tillhörde tre arter. Samma dag såg han åtskilliga giraffhjordar, tillsammans uppgående till nära hundra djur och fastän han icke varseblef någon elefant, funnos de likväl i trakten. På något mer än en timmes afstånd från hans lägerplats föregående natt, dödade hans följeslagare på ett ställe åtta flodhästar och sågo många flera. I denna samma flod funnos likaledes krokodiler. Det var naturligtvis någonting mycket ovanligt att se så många stora djur på en så liten rymd, men det bevisar tydligt, att de måste finnas i stor mängd. Dr. Smith beskrifver det land, genom hvilket han den dagen färdades ”såsom glest bevuxet med gräs och omkring fyra fot höga buskar samt ännu glesare med mimosaträd”. Ingenting hindrade vagnarne att färdas i en nästan rak linie.

Hvar och en, som det ringaste känner till Kaplandets naturralhistoria, har läst om de antilophjordar, hvilka utom dessa stora djur finnas der och hvilka endast kunna jemföras med flyttfåglarnes skaror. Äfven mängden af lejon, pantrar och hyenor, samt af roffåglar talar tydligt för ymnigheten af mindre däggdjur. En afton räknade man sju lejon, som samtidigt ströfvade kring dr. Smiths läger. Det blodbad, hvilket, såsom denne skicklige naturforskare anmärkte, dagligen anställes, måste verkligen vara förfärligt! Jag tillstår, att det är i sanning förvånande huru en sådan mängd djur kan finna sitt uppehälle i ett land, med en så

  1. Min mening härmed är att utesluta det total-belopp, hvilket efter hand kan hafva framalstrats och förtärts under en gifven tidrymd.