Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
1833.]83
ugnsfågelns lefnadsvanor.

utseende; de långa spetsiga vingarne, så olika hönsfåglarnes, den oregelbundna flygten och det klagande skri, som han utstöter vid uppflygandet, påminna om snäppan. Jägrarne om bord på Beagle kallade honom derföre också allmänt den kortnäbbade snäppan. Benstommen visar att han verkligen är beslägtad med denna eller rättare med vadarnes familj.

Tinochorus är äfven beslägtad med några andra sydamerikanska fåglar. Sålunda likna två arter af slägtet Attagis nästan i hvarje afseende ripor till sina lefnadsvanor. En art lefver på Eldslandet ofvanom skogsgränsen, och den andra tätt nedanför snölinien på mellersta Chiles Cordillera. En fågel af ett annat närstående slägte, Chionis alba, är en inbyggare i de södra polarländerna. Den lefver af hafsalger och snäckor på de af tidvattnet sköljda klipporna. Ehuru icke försedd med simhud mellan tårna, träffas han ofta långt ute i hafvet till följe af någon oförklarlig lefnadsvana. Denna lilla fågelfamilj, är en af dem, som, ehuru de till följe af sina mångfaldiga frändskaper till andra familjer nu endast erbjuda den systematiserande naturforskaren svårigheter, slutligen torde bidraga att uppenbara den för nuvarande och gångna tidsåldrar gemensamma stora plan, enligt hvilken organiska varelser hafva blifvit skapade.

Slägtet Furnarius består af åtskilliga arter, alla små fåglar, som lefva på marken och bebo skoglösa, torra trakter. Till sin gestalt kunna de icke jemföras med någon europeisk fågel. Ornithologerna hafva vanligen inneslutit dem bland trädkryparne, ehuru de till hela sitt lefnadssätt äro dessas motsatser. Den bäst kända arten är den vanliga ugnsfågeln från La Plata, spanjorernas ”casara” eller husbyggare. Boet, hvaraf han fått sitt namn, uppföres i de mest blottstälda lägen, såsom spetsen af en stolpe, en naken klippa eller på en kaktus. Det består af lera och halmstrån och har starka, tjocka väggar. Till formen liknar det fullkomligt en ugn eller en låg bikupa. Öppningen är bred och hvälfd, och inuti boet alldeles midt för ingången finnes en skiljevägg, som når nästan till taket och sålunda bildar en förstuga till det egentliga boet.

En annan mindre art, Furnarius cunicularius, liknar ugnsfågeln i den rödaktiga färgskiftningen af sina fjädrar, i ett egendomligt, gällt, ofta upprepadt skri och i ett putslustigt sätt att springa ryckvis. Till följe af denna likhet kalla spanjorerna honom ”casarita” eller lilla husbyggaren, fastän hans sätt att bygga sitt bo är helt olika. Casaritan bygger sitt bo på botten af en trång, cylindrisk gång, hvilken säges utsträcka sig vågrätt, nära 6 fot under marken. Några landtbor berättade mig, att de såsom barn hade försökt gräfva ut dylika bon, men nästan aldrig hade lyckats komma till slutet af gången. Fågeln väljer någon låg sluttning