kapitel. Det var det, som handlade om julnatten i smedjan.
Vilket kapitel! Det var hennes första, och under flera år var det hennes enda. Det skrevs först på vers, för den ursprungliga planen var, att sagan skulle bli en romanscykel såsom Fänrik Ståls sägner. Men så småningom blev detta ändrat, och meningen var en tid, att den skulle skrivas som skådespel. Då blev julnatten omarbetad för att ingå som första akt häri. Men inte heller detta försök lyckades, och nu beslöt hon sig äntligen för att skriva sagan som en roman. Så blev kapitlet nedskrivet på prosa. Det blev oerhört långt och fyllde fyrtio skrivsidor. Då det sista gången skrevs om, upptog det endast nio.
Efter några år tillkom ett andra kapitel. Det var historien om balen på Borg och om vargarna, som jagade Gösta Berling och Anna Stjärnhök.
Detta kapitel skrevs ursprungligen inte alls med tanke på att det skulle kunna komma in i sagan, utan som ett slags tillfällighetsdikt för att läsas upp vid ett litet samkväm. Uppläsningen blev dock inställd, och novellen blev insänd till Dagny. Efter en tid blev den återsänd till författarinnan såsom inte lämplig för tidskriften. Den var i själva verket inte lämplig någonstans. Den saknade ännu helt och hållet konstnärlig utarbetning.
Emellertid undrade författarinnan vartill denna olycksfödda novell kunde användas. Om hon skulle sätta in den i sagan? Men den var ju ett äventyr för sig, alldeles avslutad. Den skulle se
