inte har någon kraft i sina händer. Det är ännu tidigt på förmiddagen, och han har inte förtärt något, som har kunnat sätta blodet i gång på honom. Om han ginge in på ett kafé och toge sig en konjak, skulle han få tillbaka sin styrka och kunna reda sig utan hjälp. Detta är bättre än att hämta gårdskarlen.
Så går far ut på gatan för att söka reda på ett kafé. Då han vänder tillbaka till den lilla lägenheten inne på gården, är klockan åtta på kvällen.
I fars ungdom, då han gick på akademien, hade han bott på Söder. Han hade då varit medlem av en dubbelkvartett, mest bestående av kontorister och småhandlande, som hade brukat komma tillsammans i en källare nära Mosebacke. Far hade fått lust att se efter om den lilla källaren ännu fanns kvar. Det gjorde den verkligen, och far hade haft den turen att råka på ett par av de gamla vännerna, som sutto där och spisade frukost. De hade tagit emot honom med största glädje, bjudit honom på frukost och firat hans ankomst till Stockholm på det vänligaste sätt. Då frukosten äntligen var slut, hade far velat gå hem för att packa upp sina möbler, men vännerna hade övertalat honom att stanna och spisa middag med dem. Och denna hade dragit ut så länge, att far inte hade kommit att gå hem förrän vid åttatiden. Och det hade inte kostat honom liten ansträngning att slita sig ifrån det glada laget så pass tidigt.
