Men det kunde ju inte vara någon annan, som de alla arbetade åt.
Prästfrun skakade henne hårt en sista gång, slängde blårtotten i golvet och gick tillbaka till sin plats.
Men med detsamma reste sig hushållerskan och med henne fem pigor och rotegumman från sina stolar och sköt tillbaka spinnrockarna.
Prästfrun vände sig mot den gamla hushållerskan och såg häpen på henne.
»Jag tänker frua vet, att tjänstfolket inte brukar spinna, så länge som julhelga varar,» sa hushållerskan, »utan då är det vanligt, att vi har fritt och får arbeta åt oss själva. Och frua vet nog också, att om vi går in till pastorn och frågar, så säger han, att vi ska ha det, som vi har haft det förr. Nu har vi spunnit hela morron, därför att mamsell Maja Lisa bad oss, att vi skulle göra frua till viljes, men nu slutar vi, för vi ser, att frua i alla fall är mot henne så, som frua plär vara.»
När detta var sagt, så lyfte hushållerskan och alla fem pigorna och rotegumman upp spinnrockarna för att bära ut dem ur köket.
Men prästfrun sprang och ställde sig framför köksdörrn.
»Inte kommer en enda spinnrock ut ur köket med min vilja,» sa hon.
Hushållerskan gick fram emot henne utan att tveka, för hon kände med sig, att hon hade rätten
