Sida:En saga om en saga 1917.djvu/328

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

det själva. Det blev bara halv kostnad, om man brände det hemma, sa söta mor, och hon kältade så länge, tills söta far lät henne få sin vilja.

»Till den första bränningen lånade söta mor en brännvinspanna med hatt och rör från en granngård, och så snart som den var kommen, tog hon till med arbetet. Och söta mor skötte det med allra största omsorg. Hon lät inte bryggerskan ha någon ro under mäskningen och jäsningen, och hela tiden, som destilleringen pågick, stod söta mor med i brygghuset. Ingen människa kunde lägga söta mor till last, att hon sparade sig.

»Söta far däremot satt inne på sin kammare, allt medan bränningen varade, och gjorde inte en enda gång söta mor den äran att titta in genom brygghusdörrn och be att få smaka på brygden.

»Söta mor förstod nog, att han ännu var emot saken, och hon visste, att om någon av gårdsfolket skulle dricka sig oredig, komme söta far genast att ta sig anledning att förbjuda hela hanteringen. Söta mor var därför mycket noga med att ingen av dem, som hjälpte henne, skulle få för många smaksupar, och hon hade en sådan respekt med sig, att det lyckades henne att hålla god ordning hela tiden.

»Det hände bara en enda liten olycka.

»Söta mor var alldeles färdig med klarningen och hade inte stort annat kvar att göra än att tappa upp brännvinet på ankare och krus. Hon skulle också ta reda på ’efterlanken’, men den