Broby marknad kom det nu som alltid trädgårdsmästare både från de sörmländska slottena och från herrgårdarna på Näset. Men inte var det någon, som hade så vacker frukt att lägga upp som söta mor.
»Så snart som söta mor var färdig att sälja, skyndade alla människor fram och frågade vad hon ville ha för sina äpplen. Men då begärde söta mor så mycket för dem, att folk häpnade och inte ville köpa.
»Verkeligen fick inte söta mor sitta där med sin grannlåt och se på hur marknadsfolket gjorde sina inköp hos hennes grannar. Men söta mor gav inte vika och satte inte ner sina priser med en enda styver. Hon begärde jämnt dubbelt så mycket för sina äpplen som någon annan. Hon trodde väl, att hon skulle få sälja längre fram på dagen, då de främmande hade blivit av med all sin frukt.
»Kanske att söta mor också räknade med något annat. Söta mor visste nog hur mycket brännvin som brukade drickas på Broby marknad, och att efter klockan tolv på dagen fanns där väl knappt en nykter man. Söta mor tänkte kanske, att bondfolket inte skulle hålla så noga på pengarna fram på eftermiddagen.
»Det såg också ut, som om söta mor skulle få rätt. Ju längre det led, ju mer folk samlades det framför hennes disk. Det var för det första alla smågossar och småjäntor, som fanns på marknan. De stod där med fingrarna i munnen och såg så längtansfullt på äpplena, att man kunde
