Sida:En saga om en saga 1917.djvu/362

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

BRUDDANSEN.

PÅ TRETTONDAGEN hade prästen och prästfrun följts åt till kyrkan, och nu efter gudstjänstens slut var de på återväg. Prästfrun småfrös i släden efter att ha suttit stilla ett par timmar i den kalla kyrkan. Det var gott att tänka på att de inte behövde åka ända hem till Lövdala, utan att resan fick avbrytas i Lobyn, där de skulle vara med om ett stort bondbröllop. Det var åtminstone en fjärdingsväg, som de slapp fara.

Hon kunde inte tänka på annat, än hur galet det var att ha prästgården liggande nära nog en hel mil från kyrkan ända borta vid sockengränsen. Kyrkan låg i ett gott läge i mitten av socknen, och dit var det lätt att komma från alla håll, men annat var det med prästgården. Det var väl ett par mils resa dit från de gårdarna, som låg längst söder ut i socknen.

Och så svårt, som det var, för prästfrun att komma till kyrkan varje söndag, såsom det var anständigt och passande! En fyra timmar gick det åt, innan man var hemma igen. Var det nattvardsgång, brukade det dra ut både fem och sex.