Sida:En saga om en saga 1917.djvu/367

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

trivdes. Eftersom det hade varit samma prästsläkt i socknen i så många år och både präster och prästfruar hade varit omtyckta, så hade de fått stor makt där. Folk företog sig rakt ingenting utan att först gå till prästgården och fråga om råd, och detta var det han tyckte om. Hon hade slagit fram till honom en gång, att han väl kunde ha fått sig ett större gäll. Ja, det trodde han med, men där hade han kanske inte fått så mycket att säga till om. Här tyckte han, att han rådde över hela socknen.

Det var visst och sant, att inte var det lätt att få ändring i detta. För en ung präst var det ju förmånligt att bli gift med en prästdotter från Lövdala. Han fick sin bärgning genast och en lättskött socken, och vad hustrun beträffar, sa alla med en mun, att prästdöttrarna från Lövdala var så vackra och blev så goda husmödrar, så att det var en lycka att bli gift med en av dem.

Hon ville gärna tro detta om dem, som hade funnits där före hennes tid, men vad denna Maja Lisa angår, så kunde hon inte finna, att det var något med henne. Inte tyckte hon, att hon var vacker med det där långlagda ansiktet, och inte kunde hon säga om henne, att hon dög till Guds skapande grand.

Nu strävade hon ju och höll efter henne, men hon fick inte medhåll i detta av någon, knappast en gång av fadern, som väl borde vara den första till att önska, att dottern skulle bli en stadgad människa och tänka på annat än att