spektaklas. Men hon ville göra sin plikt mot henne i alla fall. Det var inte många, som vågade sig på den, som skulle ta Lövdala och hela socknen i arv.
Det var rikligt med bjällerklang i luften. Häruppe i Lobyn möttes vägar från fyra håll, och på allihop kom det slädar med folk, som skulle till bröllopet. Det var att vänta, att det skulle bli storståtligt. Förinnerligt väl, att hon hade kunnat avstyra, att styvdottern kom med! Det var just i dessa gamla bondgårdarna, som de krusade mest för henne
Man kunde inte vänta annat, än att hon skulle bli lat och högfärdig och sådan, att hon tyckte sig kunna göra vad som helst. Ja, hon visste nog vad som skulle vara bäst för styvdottern. Men än så länge ville hon inte en gång säga ut det i sina tankar.
Kanske hon i alla fall kunde slå två flugor i en smäll. Kanske hon kunde få kortare kyrkväg och på samma gång lära styvdottern, att hon inte var någon prinsessa, utan bara en simpel prästgårdsmamsell ― ― ― ―
Ja, detta visste hon att hon måste gå igenom. Hon hade inte kommit inom dörrn, förrän alla människor började fråga varför inte prästdottern var med.
Innan hon hade hunnit knäppa upp knapparna i pälsen, hade hon redan fått förklara tio gånger hur tråkigt det var, att inte Maja Lisa hade velat fara ifrån den gamla mormodern därhemma.
