om drömpannkakan och drömmen. Den historien hade det varit omöjligt att berätta för söta mor. Hon skulle bara ha gjort en föraktlig knyck på nacken åt alltsammans.
Moster däremot tog den på fullaste allvar. »Det vore inte det sämsta för dig, om du kunde få honom,» sa hon. »Inte nog med att han är vacker, utan han är också en riktigt präktig karl.»
Maja Lisa blev ganska förvånad. Inte kunde moster mena, att hon skulle gifta sig med prästen i Finnerud? Det låg så långt upp i norr, ändå längre bort än Västmarken. Och där bodde ju inga andra än finnar, som hade flyttat dit för ett par hundra år se'n och inte kunde tala svenska. För Maja Lisa var Finnerud så främmande, som om det hade legat överst i Lappmarken.
Men moster lugnade henne. Hon skulle inte vara rädd för att behöva bo i Finnerud. Pastor Liljecrona hade varit präst där i elva år, men nu skulle han troligen flytta därifrån och bli kyrkoherde i Sjöskoga.
Då började Maja Lisa förstå varför moster hade blivit så ivrig. Hon, som var gammal prästdotter, visste nog, att Sjöskoga var det bästa pastoratet i stiftet.
Men Maja Lisa brydde sig egentligen varken om Finnerud eller Sjöskoga. Hennes man måste vara präst i Svartsjö och bo på Lövdala.
»Ja, så säger du nu, men bara den rätte kommer, frågar du varken efter gård eller socken.»
Moster talade så allvarligt, att Maja Lisa måste
