Sida:En saga om en saga 1917.djvu/499

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

andra hade de heligaste rättigheter? Även om hon inte hade varit en lagvigd hustru, även om hon var av ringa stånd, borde en så lång trohet, en så stor uppoffring ha kunnat påräkna misskund av den mest hårdhjärtade.

Prästdottern fick än en gång be söta far ursäkta henne, men hon visste alltjämt inte vad ont hon hade gjort.

Det märktes väl, att det retade söta far outsägligt att nödgas ge så många förklaringar. Stora svettdroppar började framträda på hans panna.

Om det nu var någon nyhet för henne, skulle han säga henne, att pastor Liljecrona sedan många år tillbaka hade lovat gifta sig med det fruntimmer, som nu var hans hustru. Det hade varit uppgjort, att giftermålet skulle äga rum, så snart han hade kommit i sådan ställning, att han kunde försörja en hustru och inte mer behövde låta henne gå som piga. Man hade inte heller känt minsta oro, att inte löftet skulle hållas, förrän detta året strax efter jul. Pastor Liljecrona hade då gjort en liten resa — som det hette, för att råka sin bror. Han hade inte farit längre än till Svanskogs gästgivargård, men efter sin återkomst hade han varit alldeles förändrad. Han var dyster, orolig och talade inte vidare om deras giftermål. Man tog då reda på vem han hade råkat i Svanskog.

Söta far vände sig rätt mot Maja Lisa. »Du kanske inte en gång vet vem han träffade?»

»Söta far, jag vet, att han råkade mig. Pastor