Sida:En saga om en saga 1917.djvu/516

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

talade om alltihop. Prästdottern hörde knappt på henne till en början, men till sist förstod hon, att söta far nu visste sanningen, och då sprang hon upp. »Mormor, mormor! Jag får lov att gå upp till söta far och se hur han har det!»

Men i detsamma gick dörrn upp, och söta far stod på tröskeln.

Och det var inte söta far från i dag och i går, utan det var söta far från de gamla åren, en god, kärleksfull söta far, som stod där och bredde ut armarna mot henne.