kyrkan. När han började sela på hästen, gick fadern över gården. »Du har glömt att skura seldonen i dag, sade han, när han gick förbi, för både seldon och kärra voro smutsiga och oputsade. — »Jag har haft annat att tänka på,» sade Gudmund håglöst och for bort utan att göra något vid saken.
Efter gudstjänsten följde Gudmund fästmön till Älvåkra och var sedan kvar där hela dagen. Det kom en mängd ungdom tillsammans för att fira Hildurs sista kväll som ungmö, och det dansades till långt in på natten. Det fanns gott om dryckesvaror, men Gudmund rörde dem inte. På hela kvällen sade han knappt ett ord till någon, men han dansade vilt och skrattade ibland högt och gällt, utan att någon visste vad han hade roligt åt.
Gudmund kom inte hem förrän bortåt tvåtiden, och så snart som han hade satt in hästen i stallet, gick han bort till den där sumpmarken bakom huset. Han tog av sig på fötterna, kavlade upp byxorna och vadade ut i vattnet. Det var ljus sommarnatt, och fadern stod i lillkammaren bakom gardinen och såg på sonen. Han såg hur han gick lutad över vattnet och sökte nu som förra natten. Han gick upp på land emellanåt, liksom om han misströstade att finna något, men om en stund vadade han åter ut i vattnet. En gång gick han och hämtade ett ämbar från stallet och började ösa upp vatten ur de små gölarna, som om han ämnade tömma dem, men fann det säkert lönlöst och satte bort ämbaret. Han försökte också
