en gång citerade Thomas Carlyle, frågade han helt naivt, vem denne var och vad han hade gjort. Min förvåning nådde emellertid sin höjdpunkt, när jag tillfälligtvis kom under fund med, att han ej hade minsta reda på Copernici teorier eller ens på solsystemets sammansättning. Att någon civiliserad varelse i nittonde århundradet ej skulle veta, att jorden rör sig kring solen, föreföll mig så otroligt, att jag knappt kunde fatta det.
»Du ser mer än lovligt överraskad ut», sade han, leende åt min synbara förvåning. »Nu när jag vet det, måste jag göra mitt bästa för att kunna glömma det.»
»Glömma det!»
»Ja, ser du», sade han förklarande, »jag anser, att en människas hjärna närmast liknar en tom liten vindskammare, och att man själv bör förse den med de möbler, man tror sig ha mest nytta av. En narr tar in allt möjligt skräp, han får tag uti, sä att de kunskaper, han verkligen behöver, bli alldeles undanträngda eller så hopblandade med en massa andra saker, att han ej kan komma åt dem, när han vill. Den skicklige arbetaren däremot är mycket noga med vad han tar in i sitt lilla vindsrum. Han vill ej ha något annat än de verktyg, som kunna hjälpa honom att utföra sitt arbete, men av dessa verktyg skaffar han sig det största möjliga förråd och håller dem alla i fullgott skick. Det är ett misstag, om man tror, att det lilla »hjärnkontoret» har elastiska väggar, de där kunna uttänjas hur långt som hälst. Var övertygad om, att den tid kommer, då du för varje nytt tillägg i ditt kunskapsförråd glömmer något, som du förut visste. Det är därför av största vikt att ej låta onyttigt vetande uttränga det nyttiga.»
»Men solsystemet!» invände jag.
»Vad tusan har jag med det att göra » avbröt han otåligt. »Du påstår, att vi röra oss kring solen. Om vi nu rörde oss kring månen, skulle det ej ha minsta betydelse varken för mig själv eller för mitt arbete.»
Jag hade på tungan, att fråga honom, vari detta arbete egentligen bestod, men någonting i hans sätt sade mig, att den frågan ej skulle bli väl upptagen. Jag funderade emellertid på vår korta konversation och försökte att dra mina slutsatser av densamma.
Han hade sagt, att han ej brydde sig om att förvärva kunskaper, som ej voro nödvändiga eller nyttiga för hans mål här i livet. Följaktligen var allt vad han visste och kunde sådant, som tjänade honom till nytta. I minnet uppräknade jag alla de olika ämnen, i vilka han visat sig mer än vanligt hemmastadd. Jag tog till och med fram en blyertspänna och antecknade dem. När jag slutat dokumentet, kunde jag ej annat än småle. Så här tedde det sig:
- Insikt i litteratur: ingen.
- Insikt i filosofi: ingen.
- Insikt i astronomi: ingen.
- Insikt i politik: svag.
- Insikt i botanik: ojämn. Har väl reda på belladonna, opium och gifter i allmänhet. Känner ej det minsta till praktisk trädgårdsskötsel.
- Insikt i geologi: grundlig men begränsad. Kan med ett enda ögonkast känna olika jordarter från varandra. Har efter en promenad visat mig
