Hope i häkte, och som han ej var i stånd att skaffa borgen, kvarhölls han där flera veckor. När han slutligen lösgavs, fann han, att Drebbers hus stod tomt och att såväl ägaren själv som hans sekreterare avrest till Europa.
Ännu en gång hade hämnaren blivit gäckad, men hans hat växte med motgången och tvang honom att fortsätta förföljandet. Pengar ägde han emellertid ej, och såg sig därför nödsakad att åter börja arbeta; han nekade sig varje bekvämlighet och sparade ihop nästan allt vad han förtjänade. När han slutligen fått ihop nog att hålla kropp och själ tillsammans under resan, begav han sig till Europa; han spårade sina fiender från stad till stad, men lyckades aldrig hinna upp dem. När han kom till St. Petersburg, hade de rest till Paris, och när han hunnit efter dem dit, voro de på väg till Köpenhamn. Till den danska huvudstaden kom han ock ett par dar för sent, ty de hade fortsatt till London, där han slutligen lyckades få tag i dem. Vad där hände, vilja vi hälst lära känna av den gamle jägaren själv. Berättelsen om hans sista öden och äventyr återfinnes i doktor Watsons dagbok, vilken vi redan ha att tacka för så många värdefulla upplysningar.
VI.
FORTSÄTTNING PÅ DOKTOR JOHN WATSONS »MINNEN OCH HÅGKOMSTER».
Vår fånges rasande motstånd hade tydligen ej sin orsak, i personlig ovilja mot oss, ty när han fann sig oskadliggjord, smålog han helt vänligt och uttryckte den förhoppningen, att han ej sårat någon av oss under skärmytslingen.
»Jag antar, att ni ämnar föra mig till polisvaktkontoret», sade han till Sherlock Holmes. »Min droska står här nedanför. Om ni lösgör mina fötter, skall jag gå ner själv. Jag är inte så lätt, som jag var förr.»
Gregson och Lestrade sågo på varandra, som om de ansett detta förslag nästan oförskämt; men Holmes tog genast fången på orden och löste upp den handduk, vi bundit kring hans fotleder. Han steg upp och sträckte ut benen, liksom ville han förvissa sig om, att de verkligen voro fria.
Jag minns, att min första tanke, när jag såg honom, var, att jag aldrig sett en så kraftigt byggd karl: och hans mörka solbrända ansikte bar ett uttryck så beslutsamt och energiskt; att det verkade lika imponerande som hans oerhörda fysiska styrka.
»Om platsen som polismästare är ledig, så antar
