Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
XXII
literaturhistorisk och språklig inledning.

fyrslínd, bofínk (s. 63), lappmúdd (s. 76), fijlbúnk (s. 89), tordýfwel (s. 84), gladlýnt (s. 85), höglä´ndt, hudflä´ngd (s. 94), lystmä´te (s. 99), mungíjpa (s. 107), eldmö´ria (s. 113). — Bland nysv. dialekter är i synnerhet uppländskan ökänd för detta betoningssätt i sammansatta ord (t. ex. cigarrbón, Dragarbrunnsgátan), men äfven dialekter, för hvilka det är i det hela främmande, uppvisa rester af det äldre tillståndet, t. ex. fåröm. kohä´us (ladugård), fryksd. storstå´tle, trolôv (trolofva), röbêter (rödbetor), vilífte (vidlyftig), alldéles. Riksspråket, har ännu denna betoning i en mängd ortsnamn (t. ex. Gripshólm, Mariefréd), hälsningsord (t. ex. farvä´l, godnátt, välkómmen), namn på väderstreck (t. ex. nordvä´st) och kort (t. ex. hjärterkúng, klöfvertvå´), partiklar (t. ex. nåvä´l, minsánn, fastä´n, huruvída, kanhä´nda, arkaistiskt också kanské) samt icke få enstaka ord (t. ex. lekámen, välsígna, nödvä´ndig, halfánnan, alléna). I norskan är dylik betoning ännu vanligare (se K. Brekke: Bidrag till dansknorskens lydlære, s. 47 ff. och s. 63).

II. Följande enkla ord betonade slutstafvelsen:

Zachrís, Johán (s. 30), tobáak (s. 42, jfr hos Runeberg), sallút (s. 51; så ännu i síllsallát), pappéer (s. 58), narríj (s. 104). Andra stafvelsen var betonad i arbéeta (s. 59; så ännu någon gång).

Ombildning genom folketymologi föreligger uti Påland (Col. s. 5), grålåskor (galoscher, s 7), ömfinna (empfinden, s. 65) och troligen äfven uti oflete (oblat, s. 6; jfr fryksd. avlätt). »De ostuderade» gjorde sig skyldige till att säga renovera i stället för ruinera (s. 69).


Till formläran:

Substantivet hade redan vid denna tid i otvunget tal blott två kasus. De gamla dativerna och ackusativerna brukades ännu någon gång, men blott arkaistiskt, och ansågos som »casus superflui» (Tiällmann s. 182). Kvarstående maskulint nominativ-r i sing. har jag endast träffat i hooper (Col. s. 8, men hoop’ s. 9). Bland pluralformer kunna följande förtjäna antecknas: konstnärar (Col. s. 8), agnor (s. 31), gångor (s. 37 och fl.), efterkommander (s. 62), örornen (s. 10), sinnerne och sinnene (s. 30), stycken (s. 37); enligt Vallenius hade utländska ord på -ar, -ent m. m. i pl. antingen -er l. -en, t. ex. instrumenter och instrumenten. Särskildt må beaktas följande ord med omljud i pluralis: