Hoppa till innehållet

Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XXI
literaturhistorisk och språklig inledning.

upplysningar om tonviktsförhållandena, såsom först påpekats uti Tidskrift for Filologi, Ny Række III, s. 247 af A. Kock, hvilken redan kommit till åtskilliga intressanta resultat på grund af dessa Arvidi uppgifter.

Hvad man genom Arvidi får veta är följande:

I. Bland sammansatta ord betonades senare sammansättningsleden uti

1. följande, där första sammansättningsleden utgöres af partiklarna:

o- : opássligh, otvúngen (s. 30), oö´fwenvinnelig (s 31), olóflig, oförtrúten, oförmä´rkt, ogudácktigh, obeflä´ckiad, oregérligh, oförgä´ngeligh (s. 32), otáligh (s. 43; samma betoning ännu i fryksdalsmålet), ohýra (s. 86), ohö´rligh (s. 113); jfr n. uágtet, uénig, uvídende m. m.;

sam- : samdrä´chtig, samhä´lligh (s. 30), samtýckia (s. 83);

til- : tilkómma, tildrága (s. 30), tilégna (s. 54); jfr nysv. tillbáka, tillíka, tillä´fventyrs, tillfýllest, tillsámmans, tillkä´nnagifvande;

ut- : utmáckta (s. 40). utsmútsa (s. 82), uthfö´rligh (s. 113); jfr nysv. utéfter, utóm;

up- : upróor (s. 71), uprúnnen (s. 80), uplýyst (s. 86);

mis- : miskúnd (s. 79), misslýnt (s. 85); jfr n. misúndelse, mistæ´nksom;

van- : wanmä´cktig, wanártig (s. 30);

in- : inkómma, insómpna (s. 30); jfr n. indvå´nere, indbýggere;

å-, på : åráde (s. 40), åstúnda (s. 79), påmínna (s. 64); jfr nysv. åstád, ånýo;

i- : itä´nda (s. 30); jfr nysv. ihjä´l, igén, igénom, isä´r, istå´ndsätta;

und- : undslíppa (s. 30); jfr n. undtágelse, undskýldning;

fram- : framträ´da (s. 31); jfr nysv. framstúpa, framå´t;

ur- : ursínnigh (s. 64); jfr fryksd. orsä´kt (subst. och verb);

om- : omgä´nge (s. 94); jfr nysv. omsíder, n. omkóstning.

Att ännu flere partiklar än de nyssnämda vid sammansättning fordom förlorade tonvikten, framgår af nysv. åtmínstone, öfveréns, öfverhúfvud, förvísso, förvéten, förmýndare m. m.

2. följande, där första sammansättningsleden är ett enstafvigt ord, och den andra utgöres antingen af ett enstafvigt ord eller ett flerstafvigt med betonad första stafvelse: husgúdh, bergtrå´ll, snorsléef, trääfáat, skinnbróok, öölstóop, halmhátt, blecktrátt (s. 30; alla dessa kunna också ha hufvudtonvikten på första sammansättningsleden), halsstárrigh (s. 31), beledságade (s. 32), selsám (s. 44), footángel (s. 46), bakdánta (s. 47), iuulbeént (s. 57),