Hoppa till innehållet

Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
XXV
literaturhistorisk och språklig inledning.

nenta). Omljudet har från inf. följt med till pret. utwäldes (Col. s. 6), förtälde (s. 14), -tällt (s. 4); sätt (s. 9) är troligen en gammal form. Däremot saknas omljud ännu i följande af Vallenius anförda pret.: krafde, qwafde, snarde, tamde. — Anmärkningsvärda äro äfven formerna flytte (flyttade, Col. s. 39) och måtta (måst, s. 40).

Part. pres. ändas ännu stundom på -nde i stället för -ende, -ande; så åtrånde (Col. s. 20), gånde (s. 22) samt förstärkningsorden (s. 28) snönde hwijt, kohlnde swart, ill’nde rö, is’nde laat, stock’nde [mörckt].

Ändtligen förtjänar anmärkas, att konstruktionen skullat gjordt redan då var gängse (Col. s. 65), samt att tycka konstrueras opersonligt och aktift (s. 19 och fl.).

Adverb-as (t. ex. i höstas, wintras) äro redan nu vanliga (se Col. s. 22, 17). För öfrigt är i fråga om ordförrådet att observera detsamma, som jag redan i fråga om ljudet påpekat, att nämligen Columbi språk stundom smakar af daldialekt. Åtminstone har han många ord gemensamma med det nuvarande dalmålet. Sådana äro: afskölor segmenta (s. 11; dal. åvskyrd lämning), wälnas förvänta (s. 20; dal. winas åstunda), skämd slö (s. 21; dal. skämd), undrom förvånad (s. 21; dal. undrum bestört), Thor-åk åska (s. 38; jfr dal, torakbeld’n åskviggen), hwäll ljudande, gäll (s. 64, dal. wäll). — Andra märkliga ordformer äro attollerij artilleri (s. 6; jfr färömålets atulrist artillerist, § 156), haglig, dröfwe behaglig, bedröfvelse m. m. (s. 18; jfr fårömålets gynna begynna o. d.), gling hal (s. 28; fryksd. gling), enweten envis (s. 65; fryksd. evet’n), förstå i bet. mena (s. 27, 28; fryksd. likaså), idelig idel (s. 16; fryksd. idle), subtilig subtil (s. 23), wettskap vetenskap (s. 8), fulle väl, fuller (s. 34), winna i bet. öfvervinna (s. 35), footetråd något som trampas under fötterna. Det i sistnämda ord ingående tråd (jfr isl. och fsv. troð, troþ trampning) återfinna vi utan tvifvel ännu i uttrycket »vara lätt på tråden», som sålunda icke har något att göra med tråd garn, med hvilket det dock nu af språkmedvetandet identifieras, utan ursprungligen innehöll en bild af alldeles samma art som det likbetydande »vara lätt på foten».

Upsala i Augusti 1881.
Adolf Noreen.