Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Cicero säger, mig til döme, wackert i sine officier: non nobis solum nati sumus, sed partem ortus nostri Patria vendicat, partem Parentes, partem Amici. När jag huxar mig om, på hvad sätt jag bäst skal afqvitta mig ifrån den plikts delen, som jag mit fädernesland är skyldig, möter mig dess språk, som dertill aldragörligast; men som jag befrucktar i längden något klander öfver någon antagen frijhet, hvar til mig här dess fägring ok der dess torftighet har förorsakat, ty har jag velat alt sådant i et lijtet förewärck författa ok där i opwijsa mijne skäl. Twiflar inte om deras gillande hoos dem, som deras nödwändighet eller ok beqvämlighet ansee, så framt språket skal kunna hinna til den ord-rijkedom, som uti scientiers ok fägre studiers föreställande fordras.

Eders Excellentz, en Hög Gynnare af wårt Fäderneslands gagn ok prydnad, wille låta sig behaga mitt upsåt ok uptaga dä-här lilla. hwa dä kan wara så länge, til et säkert tilgifwenhets proof af Eders Excellentz

alraödmiukeste Tiänare
Samuel Columbus.