Cicero säger, mig til döme, wackert i sine officier: non nobis
solum nati sumus, sed partem ortus nostri Patria vendicat, partem
Parentes, partem Amici. När jag huxar mig om, på hvad sätt jag
bäst skal afqvitta mig ifrån den plikts delen, som jag mit
fädernesland är skyldig, möter mig dess språk, som dertill aldragörligast;
men som jag befrucktar i längden något klander öfver någon
antagen frijhet, hvar til mig här dess fägring ok der dess torftighet har
förorsakat, ty har jag velat alt sådant i et lijtet förewärck författa
ok där i opwijsa mijne skäl. Twiflar inte om deras gillande hoos
dem, som deras nödwändighet eller ok beqvämlighet ansee, så framt
språket skal kunna hinna til den ord-rijkedom, som uti scientiers
ok fägre studiers föreställande fordras.
Eders Excellentz, en Hög Gynnare af wårt Fäderneslands gagn ok prydnad, wille låta sig behaga mitt upsåt ok uptaga dä-här lilla. hwa dä kan wara så länge, til et säkert tilgifwenhets proof af Eders Excellentz
Samuel Columbus.
