Sinne brukas icke allenast för alle sinnen i gemeen utan ok i synnerhet för wrede. »Han [kan] inte styra sitt sinne», »han har ett farligt sinne», »han är sinnug», är sticken, wredsint.
Ond, malus, brukas ok för wred, sticken; »han blef ond pån, han är onder». Ond är egentl. om feel tilsäijandes af ohne utan. Deraf är ok waan, waan-wettig, waan-skötsel, waan-mäcktig, Germ: ohnmächtig. Dock brukas ond icke allenast för privatione ok defectu, utan ok för positione ok præsentia mali, så at ond ok arg, ill, elak, ilsk, wrång ofta blandas.
Wrång ok wred är af wrijda; »rätt som illa wrijden», mal tourné eller snarare, mal tournant, den som tyder alt til däd wärsta, wrängiande.
»Sjelfr wrång wränger alt til dä wärsta».
I jånss af jener; zu jener stunde, dän-där tijman.
Rätt nu-nas, modo. »Jag kom rätt nu-nas in» je viens d’entrer; »I höstas, i wåras, i sommars, i wintras eller i wintras-ses» för i förl. höst, wår, wintrasse.
Hur ska’ man mä efter? Man säijer mäst ätter, »han kom ätter meij». Läs »ätter» ok skrif »efter».
God, goo för sund. Han har blifwit bätter: »han är goo nu». »Såret är gott, har blitt gott».
Lijte wätta är någo lijte, nå lijte, af lijte ok vat, ein weniges, klein wenig. Holl.: hy gaf mij wat, han gaf mig något, Er gab mir was, aliqvid.
Fund inventum, påfund. När som Disa kommer fram för Konung Sigtrug hwarken klädd el. oklädd, hwarken rijdande, gånde el. åkande, hwarken i ny eller i nedan, om dagen eller natten, har jag skrifwit på däd kopparstycket:
Af nytt spectacel här en Kung ny’ ögon får,
ithy at Qwinnofund hans pund widt öfwergår.
Pund brukas för ens gåfwors deel, som hwar ok en här fått på sin lott eller på sin andeel, lijk-som Gud skull’ ha wägit ut gåfworna ibland oss; däraf lijknelsen om den tjänaren, som gräfde ned sitt pund.
Pundhufwud. Men likwäl kallas den inte Pundhufwud, som har fått gott pund eller gott hufwud, utan den som har »stoort hufwud ok liite wett».
Hufwu kallas i gemeent taal ingenium, Esprit; »han har gott hufwu», märker nästan meer ingenium än judicium, ty ingenium är
