O har hoos oss swenske tre slags ut-försl:
1:o) bo, ro, otta vigilia, koxa prospicere.
2:o) hopp, opp, hotta åt en, skotta snö, moron, moromål. Nästan som å.
3:o) i kohl carbo, hohl foramen, bohl på trä är stammen, mohn momentum, emolumentum. »Ehr til lijt'n skada ok meg til stoor mohn». Dohn.
Förr har iag wäl warit i den tankan, at man boorde inventera en ny bokstaf för dä här liud't, efter som däd esomoftast kommer fram. Däd kunde ha' sit rum i tåcke ord som såhd jus, jusculum, Båhd nuncius, præceptum, Bood boutique, Rost, ærugo, ferrugo, en Rosta vid Kopparberget, strues metalli, Moln nubes, go-moron, i måros hodiemane (heller än i morgons), Kohl carbo, Kål olus, Ok skrifwa Kohl eller Köl. Men nu håller jag så före, at wij wele heller skrifwa mäd oh som kohl, bohl, hohl.
I månge ord kan han förklaras til å: måhn, norrs, nårrs piscis genus; i månge fördunklas til o.
I bör stundom wara Lyding som i hinna, stundom mädlyding. Ok då bör däd dragas långt som i ja, just, jord, jumfru.
Ij, dubbelt i ålijt, flijt, wij eller wi; i beflita, kan ok wäl skrifwas ni som wi, di; »ni göre nå annat».
U är alti vocalis, men däd som wij kalle nu dubbelt u är consonans ok borde kallas we, så wäl som be, ce, de etc. we a, wa som be a, ba. V kallas af Hebreerne Vau. De gamle ha brukat k för q: kvisten, kwäll, kwinna, samtåcke för c: ikke, mykket, stykket. Så skreef alt Lorens Johanson i sine skrifter.
Y utan prickar öfwer: ty, ny, nylig, men ij mäd prickar: lijk, wijk ok wäij, »ok trät eij».
Om Consonanter eller Bijlåter i synnerhet.
C är ingen rätt swänsk bijlåt, brukas til at stärkia k, när däd elljes skulle skrifwas dubbelt som uti klocka, picka, sticka. Somlige vill skrifwa klokka, pikka, stikka, men äre'ke dä lijk långt som bredt. Inte gammalt swenskt ool begynner på c eller ch. Alle äre de tåf däd nye slaget: Callats, Cantzlij, Captéen, Capitel, ceremonie, Christlig, Crönika, Cirkel, Comedia, Confect, Creatur, Cur, Curera etc; pronuncieras som s framför e ok i: Cirkel, Citron, elljest som k.
L. Ett tiockt l finnes i swenskan, som knapt någon främmande ska' kunn' säij'-ut ok tycks wara kommi tåf ett blöttnat r;
