D är int' annat än ett weekt te ok twärt om t int' annat än ett hårdt de. Derföre de ok ofta bekläda hwar annars plass. Dig skrifs på Swenska rättare än tig, Du bättre än Tu. Götharne älska mycki t: thetta, thet, där swensken säger: hä, häd ok täd, hoc et illud; ok i ändan: »iag kan icke weeta't, säga't, troo't ok iag har inte sidt'et, wist'et, trodt'et, sagdt'et», i ställe at swensken säger: »iag har inte sitt'ä, iag har inte wist'ä, trodt'ä, sagdt'ä». Men härom skal talas ibland förnamnen ok i andre rum, om Gud wil.
P ok f äre grann-bokstäf'r. I min Grafskrift öfwer Grewinnan Ebba Brahe ok den unge Gref Pontus de la Gardie:
Den all sijn sinnen har ok Werden wil besinna,
En öfwer-werdisk Mackt skal han förwisst befinna,
Som Jorden har befäst, som Himlens hwalf har hwälft,
Som Bergen har uphögt ok Dalen nederstielft.
Stielft ok stielpt af stielpa brukas ymsa. Så släft ok släpt af släppa, knäfft ok knäppt af knäppa, knäpp, den som knäpper i hoop handen, knapt ok knaft parce, vix, ægre, skarft ok skarpt, han stryyfte eller stryypte af strypa, skaaft ok skapat.
Skrijf af-und ok icke afwund, af-unna, invidere. De ok te brukas offta för hwar ann, som sagdt är: tu, du, the, de. Däd wil iag här bee, at en swensk märker, at han på ändan i orden wäl acktar, håckendera han brukar. Han är utkårad, älskad, befrijad, ropad, kallad. Han har utkårat, älskat, frijat. I gemen skrifwer man alti te, men galit: En lärd kaar, en lärd Hustru, ett lärdt Hufwud. Dock äre somlige verba, i synnerhet de enstafwelige, som i Particip Pass. will ha te i alle könen eller generibus. »Denne flygeln, han är tillökt (mäd te) el. tillökad (mäd de), formerad, staden är wäl regerad, huset wäl regerat.»
De gamle ha haft ett þ mitt imillan de ok te. Borde man skrifwa Sweþia, men efter den Charaktern inte meer brukas, skrijf man Suecia eller Suedia, lijk godt allenast Suerje mår wäl. Vij Swenske skrifwa mäst Suecia, Suecus, men Tysken Suedia, Suedus, efter han säger Schweden, 'Ein Schwed' ok Fransosen la Suede, 'un Suedois'.
De ha ofta frågat mig i Tyssland ok Frankrijke, håckendera de ska skrifwa, Suecus eller Suedus, Suedia eller Suecia. Jag har swarat, de kunne skrifwa som de wile. Så ha di frågat, hur wij sielfwe kalla oss. Där på iag swarat: En Swensk. Då har di sagt, dä Swerje bör heta Suenland, dä som inte föll så gali.
