96
»Persimmons tvål — Användes av alla primadonnor.»
Det där var något som jag själv hittat på och åsyftade åtskilligt som kunde bidraga till denna nations civilisation och kulturella höjande. För det första var det ett förstulet och listigt måttat slag mot det vandrande ridderskapets nonsens, ehuru ingen annan än jag anade det. Jag hade skickat ut en mängd sådana där personer — de tappraste riddare jag kommit över, alla instuckna mellan reklambräden med en eller annan påskrift, och jag trodde att när de blivit tillräckligt många, skulle de börja verka löjeväckande. Och om så var att den stålklädda åsnan icke bar något reklambräde, skulle han själv se löjlig ut för att han var omodern.
För det andra skulle dessa missionärer, gradvis och utan att framkalla misstanke eller väcka oro, införa en viss renlighet bland adeln och från adeln skulle den sprida sig till folket, om bara prästerna hölle sig lugna. Detta skulle underminera kyrkan. Jag menar, att det skulle vara ett steg i den riktningen. Därefter skulle följa uppfostran och så frihet — och hon skulle börja ramla. Som det var min övertygelse att varje statskyrka var ett brott mot, ett förslavande av folket, gjorde jag mig inga skrupler utan var färdig att angripa den på vilket sätt och med vilka vapen som kunde skada den. I min egen forntid i fjärrliggande sekler, som ännu icke rört sig i tidens sköte, fanns det gamla engelsmän som trodde, att de voro födda i ett fritt land: ett »fritt» land med korporationsakten och testakten i gällande kraft — stockar resta för att stötta en fastslagen anakronism, vilken berövar människorna deras samvetsfrihet och deras rättigheter.
Mina missionärer hade fått lära sig att tolka de förgyllda bokstavstecknen på sina kåpor — den granna förgyllningen var en särdeles god idé. Jag hade kunnat förmå kungen själv att gå med reklambräde blott för den barbariska glansens skull — missionärerna skulle tolka dessa bokstäver och sedan förklara betydelsen av ordet tvål för de förnäma herrarna och damerna, och i händelse dessa voro rädda för tvålen, skulle de övertala dem att pröva dess effekt på en hund. Missionärens
