och steg till häst på slottsgården, där striden skulle stånda. Där hade även hertigen infunnit sig beväpnad och till häst, och med honom hans sex söner. Och var och en höll en lans i handen och så kom sammandrabbningen, varvid hertigen och två av hans söner bröto sina lansar på honom, men sir Marhaus höll upp sin lans och rörde icke vid någon av dem. Därefter kommo de andra fyra sönerna par om par och de båda första bröto sina lansar och så gjorde även de båda andra. Och på hela tiden rörde icke sir Marhaus vid dem. Därefter rände sir Marhaus emot hertigen och kastade honom och hans häst till marken. Och på samma sätt behandlade han sönerna. Därefter steg sir Marhaus av hästen och uppmanade hertigen att giva sig, annars skulle han döden dö. Några av sönerna hade nu hämtat sig och gjorde sig färdiga att anfalla sir Marhaus. Men då sade sir Marhaus till hertigen: Hejda dina söner, annars gör jag slut på er allesamman. Då hertigen såg att han hotades av döden, ropade han till sina söner och befallde dem att giva sig för sir Marhaus. Och alla föllo de nu på knä och räckte sina svärdfästen åt riddaren, som tog emot dem. Och sedan hjälpte de upp sin far och lovade med en mun sir Marhaus att aldrig bli fiender till kung Artur utan nästa pingst skulle hertigen komma med sina söner och anbefalla dem i kungens nåd.[1]
»Så lyder den berättelsen, vackra sir Bas. Och nu må ni veta, att den hertigen och hans sex söner äro desamma som även ni för några dagar sedan övervann och skickade till Arturs hov.»
»Vad säger ni, Sandy, det är väl inte möjligt!»
»Om det inte är sant, så hände mig det och det.»
»Vem i all världen hade väl kunnat tänka sig något sådant? En hel hertig och sex småhertigar — det var verkligen ett förnämt notvarp, Sandy. Vandrande riddaryrket är visserligen tjockhuvat och även tråkigt, men jag börjar inse, att det är pengar i det, om man har tur! Inte som skulle jag någonsin ägna mig åt det
- ↑ Historien är i alla sina detaljer hämtad ur Morte d'Arthur. M. T.
