Hoppa till innehållet

Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

124

som affär — det aktar jag mig allt för. Ingen sund och aktningsvärd affär bör grundas på spekulation. En lyckad insats eller virvel i vandrande ridderskap — vad är det egentligen, om man blåser bort allt nonsens och håller sig till de enkla fakta? Det är ungefär detsamma som en ’ring’ i fläsk — någonting annat är det verkligen inte. Man blir rik — helt plötsligt, för en dag eller kanske en vecka, tills någon annan kommer och bildar ring och vänder marknaden mot en och då dimper man; är det inte så, Sandy?»

»Jag vet sannerligen inte om jag är yr i mössan och om era ord äro enkla och naturliga, men nog ha de svårt att gå i mig —»

»Det tjänar ingenting till att krångla och göra undanflykter, Sandy. Det är i alla fall som jag säger. Det vet jag. Och går man riktigt till grunden med saken, så är det vandrande riddaryrket sämre än fläsk; ty vad som än händer, finns ju fläsket kvar och alltid är det någon som får gott av det; men när marknaden blir flau i en vandrande riddarvirvel och var riddare lämnar in sina checker, vad har man för tillgångar? Stora högar av mörbultade lik och ett par lass tillknycklade järn- och stålvaror. Kan detta kallas tillgångar? Nej, tacka vill jag fläsk. Har jag inte rätt?»

»Kanske har mitt huvud blivit litet vridet av de mångfaldiga ämnen vartill virrvarret av de sista dagarnas tilldragelser och öden givit upphov och som icke endast jag utan vi alla —»

»Nej, det är inte ert huvud, Sandy. Ert huvud är nog bra, så länge det räcker, men ni förstår er inte på affärer, det är hela saken. Det gör en oförmögen att resonera om affärer och ni gör orätt i att ständigt försöka. Men frånsett det, var det i alla fall ett förträffligt notvarp, som kommer att bli mycket berömt vid kung Arturs hov. Apropå kopojkarna, så är det ju underligt, att varken kvinnor eller män åldras här i landet. Tänk bara på Morgan Fay, till det yttre frisk och ung som en vassarhöna, och så den gamle hertigen av Södra Kärren, som trots sina år svänger både lans och svärd, sedan han uppfostrat en så talrik familj. Om jag förstod