128
slöjande av hur djupt detta folk sjunkit i slaveri. Hela deras varelse hade reducerats till en obruten nivå av tålamod, resignation, stum underkastelse under vad helst hände dem i livet. Deras inbillningsförmåga var död, och när det kan sägas om en människa, anser jag, att hon nått bottnen och icke kan sjunka djupare.
Jag önskade nästan att jag ridit en annan väg. Detta slags erfarenhet var inte riktigt lämplig för en statsman, som inom sig planlägger en fredlig statsvälvning. Den kunde nämligen icke undgå att framhäva det obestridliga faktum att allt fromleri och all filosofi till trots, har aldrig något folk i världen lyckats genomdriva sin frihet medelst pjollrigt tal och moralkakor. Det står nämligen som orubblig lag fast att alla revolutioner som skola lyckas måste börja i blod, det må sedan bli annorlunda eller ej. Om historien inskärper något, så inskärper den detta. Vad detta folk således behövde var ett skräckvälde och en giljotin och jag var således icke rätte mannen här.
Två dagar därefter började Sandy, då det led mot tolvtiden på dagen, att visa tecken till nervspänning och feberaktig väntan. Hon sade, att vi närmade oss jättens slott. Jag erfor en obehaglig överraskning. Ändamålet med vår färd hade så småningom fallit mig ur minnet. Denna oväntade uppväckelse därav kom det helt plötsligt att framträda som någonting verkligt och förvånande, som dock onekligen även intresserade mig. Sandys nervspänning tilltog varje ögonblick, så ock min, ty sådant är smittsamt. Mitt hjärta började dunka. Man kan inte resonera med sitt hjärta, det följer sina egna lagar och dunkar för saker som förståndet föraktar. Då Sandy kort därefter gled ned från hästen, gav mig tecken att stanna och förstulet, med huvudet böjt nästan ned till knäna, närmade sig en rad buskar, som kantade en brant, blev dunket starkare och gick i raskare tempo. Och så fortsatte det tills hon hunnit fram till sitt gömställe och tittat ned över branten allt under det att jag kröp efter. Nu brunno hennes ögon, hon räckte ut sitt pekfinger och viskade med flämtande röst:
»Slottet! Slottet! Där reser det sig ju!»
