Vilken missräkning erfor jag icke! Jag sade:
»Slottet? Det är ju bara en svinstia. En svinstia med en gärdesgård omkring.»
Hon såg överraskad och bedrövad ut. Ljuset vek från hennes ansikte och under några ögonblick teg hon och försjönk i tankar. Men så bröt hon tystnaden.
»Förr var det icke förtrollat», sade hon fundersamt, som för sig själv. »Vilket besynnerligt under, i sanning förfärligt, att det för den ena är förtrollat och visar en förnedrad och skamlig yta, då det däremot för den andras uppfattning alls icke är förtrollat, alls icke har undergått någon förändring, utan alltjämt står där fast och ståtligt, omgjordat med sin löpgrav och med de höga tornens baner vajande i den blåa luften. Och Gud tröste oss, vad det svider i hjärtat att återse dessa intagande fångar med sorgen fördjupad i deras ljuva ansikten. Vi ha sölat på vägen och äro klandervärda.»
Nu förstod jag meningen. Slottet var förtrollat för mig, inte för henne. Det skulle vara bortkastad möda att söka ta henne ur sin villa, det kunde icke göras. Det var bäst att hålla med henne och därför sade jag:
»Det är någonting ganska vanligt att ett föremål ter sig i förtrollad gestalt för den enas öga och bibehåller sin verkliga form för den andras. Det har ni hört talas om förr, Sandy, fastän ni inte personligen erfarit det. Men det är ingen skada skedd. Det är verkligen bra som det är. Om dessa damer vore svin för alla andra och sig själva, vore det nödvändigt att bryta förtrollningen och det skulle kanske varit omöjligt, om man inte funnit den rätta formeln. Riskabelt hade det alltid varit, ty om man försöker sig på någonting sådant utan att ha den rätta nyckeln, kan man göra misstag och förvandla svinen till hundar, hundarna till katter, katterna till råttor och så vidare samt till sist reducera materialet till ett intet eller till en luktfri gas, som man inte kan följa — vilket är ungefär detsamma. Men här är det till all lycka ingen annans ögon än mina som stå under förtrollningens inverkan och därför behöver man inte göra sig besvär med att upphäva den. Dessa damer förbli damer för er och för sig själva samt för alla andra på samma gång
