Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/135

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
131

Wales under denna samma gamla statskyrka, som ansågs ha förändrat natur då den förändrade dräkt.

Jag skickade bort de tre männen, varefter jag öppnade grinden till stian och vinkade åt Sandy, som ganska riktigt kom och det inte långsamt utan med en prärields fart. Och när jag såg henne under glädjetårar kasta sig över de där svinen och trycka dem till sitt hjärta och kyssa dem, smeka dem och tilltala dem med förnäma furstinnenamn, skämdes jag för henne, ja, för hela människosläktet.

Vi måste driva hem dessa svin — hela tio mil — och aldrig ha några damer varit mera nyckfulla och bråkiga. De höllo sig aldrig på vägen eller gångstigen utan satte av genom buskar och snår åt alla håll, över stockar och stenar och den mest oländiga mark de kunde finna. Och inte gick det an att slå dem eller ryta åt dem. Sandy kunde ej fördraga att se dem behandlas på annat sätt än som anstod deras rang. Den krångligaste gamla son i hela sällskapet skulle kallas mylady och ers höghet, såväl som alla de övriga. Det är ledsamt och svårt att fullt beväpnad sätta i väg efter svin. Det fanns en liten grevinna med järnring genom trynet och nästan utan borst på ryggen som var vrångsint som f—n själv. Hon gav mig en timmes jakt över alla möjliga marker och efter timmens slut voro vi på samma ställe som vid dess början. Till sist tog jag henne i svansen och drog henne gnällande med mig. Då jag hann upp Sandy, blev Sandy alldeles förskräckt och sade, att det var i högsta grad ogrannlaga att draga en grevinna vid hennes släp.

Just i mörkningen hade vi fått hem svinen — d. v. s. de flesta. Prinsessan Nerovens de Morganore saknades jämte hennes två uppvaktande damer, miss Angela Bohun och demoiselle Elaine Courtemains. Den förstnämnda var en ung svart so med vit stjärna i pannan, den sistnämnda en brun d:o med smala ben, som linkade på främre styrbordsskanken, och aldrig har jag sett några kritter som varit svårare att driva. Bland de saknade voro också åtskilliga simpla baronessor och jag tyckte, att de gärna kunde få vara borta. Men tro inte det. All korvmaten måste skaffas till rätta, så att tjänare skickades ut med facklor för att i detta ändamål genomsöka skogarna.