130
som de alls icke komma att lida av min villa, ty när jag vet att en skenbar sugga är en dam, är det nog för mig och jag vet hur jag skall bemöta henne.»
»Tack, ädle herre, du talar som en ängel. Och jag vet att du skall befria dem, ty du är lagd för storslagna handlingar och är lika stark i dina händer och lika tapper i vilja och gärning som någon nu levande riddare.»
»Jag skall inte låta en enda prinsessa stanna i stian, Sandy. Säg mig, äro de där tre, som för mina förvillade ögon te sig som utsvultna svinaherdar —»
»Vidundren? Äro även de så förändrade. Det är högst märkvärdigt, men nu blir jag rädd, ty hur skall du kunna med dina slag träffa dem, när de hålla nio cubits i längd och du inte ser mer än fyra? Var försiktig, vackra herre! Företaget är svårare än jag trodde.»
»Var ni lugn, Sandy. Jag behöver bara veta, hur mycket av ett vidunder som är osynligt. Då vet jag var de förnämsta livsorganen äro till finnandes. Var ni lugn, jag skall göra processen kort med de där gökarna. Stanna där ni är.»
Jag lämnade Sandy där hon låg på knä, likblek men modig och förhoppningsfull, och så red jag ner till svinstian och inlät mig i handel med svinaherdarna. Jag vann deras tacksamhet genom att köpa alla svinen i klump för 16 pennies, som något översteg den sista noteringen. Jag kom nätt och jämnt i tid, ty kyrkan, godsägaren och övriga skatteindrivare skulle dagen därefter ha kommit och tillägnat sig så gott som hela besättningen, lämnande svinaherdarna utan svin och Sandy utan prinsessor. Men nu kunde skatteindrivarna få ut sitt i klingande mynt och ändå blev det nog litet över. En av herdarna hade tio barn och han berättade, att då förlidet år en präst kommit och tagit den fetaste grisen som tionde, hade hustrun blivit alldeles förtvivlad, bjudit honom ett barn och sagt:
»Du odjur utan miskund och barmhärtighet, varför låter du mig behålla mitt barn och frånrövar mig det jag skulle föda det med?»
Så besynnerligt. Detsamma hade hänt i mina dagars
