som fördärvade och befläckade en natur till en början så vit och ren, då den höjde sig bland de strålande syskonskarorna i skygd av den härliga himmel, där alla äro födda till den dyrbara arvslott —»
»Det var mig en huggare!»
»Mylord?»
»Jo, ser ni, allt det där ha vi inte tid med. Vi kunde fördela alla de här damerna över jordens hela yta på kortare tid än det tar er att förklara, att vi inte kunna det. Nu skola vi inte tala utan handla. Och ni får lov att vara försiktig. Ni får inte låta den där kvarnen komma i så stark fart, att ni inte kan hejda den, då tiden hastar. Nu till saken och det raskt. Vem skall föra hem förnämiteterna?»
»Deras vänner. De komma hit från jordens alla ändar.»
Detta kom oväntat, som en blixt från klar himmel och för mig kändes det som när en fånge blir benådad. Hon skulle naturligtvis stanna kvar och avleverera varorna.
»Jaså, Sandy. Då nu vårt företag blivit lyckligen utfört och avslutat så rider jag hem och anmäler mig. Skulle en annan gång —»
»Även jag är färdig. Jag följer med dig.»
Benådningen återkallades!
»Vad säger ni? Följer ni med mig? Varför det?»
»Tror du, att jag sviker min riddare? Det vore ohederligt. Jag skiljes inte från dig förrän under ridderlig drabbning på öppet fält en väldig kämpe övermannat dig och vunnit mig. Jag vore klandervärd, om jag trodde att det någonsin kunde ske.»
»Utnämnd på livstid», mumlade jag sakta och suckade. »Det är väl bäst att ta skeden i vackra hand!» Jag samlade mod och sade:
»Gott! Låt oss begiva oss av.»
Under det att hon gick att gråtande taga avsked av svinhopen överantvardade jag hela pärskapet åt tjänstfolket. Och jag bad dem taga en kvast och sopa litet där adelsherrskapet som mest hållit till och promenerat. Men de ansågo, att det knappt lönade mödan och skulle vara en så pass stor avvikelse från allmän sed, att det kunde ge anledning till prat. Avvikelse från allmän sed
